Kärleken, den mest fruktade

"Vi är rädda för allt möjligt, men mest av allt är vi rädda för kärleken," säger Rosen, Boehle och Bays i sina böcker. Kärleken är fruktansvärd för att den kräver allt av oss. Den kompromissar inte, den tål inga hemligheter, den är kapitulation utan kontrollmöjligheter. Kärlek är att ge sitt hjärta i pant till en annan mänska, utan garantier att det slutar lyckligt. Kärlek kräver stor tillit. Få är beredda att till hundra procent gå med på detta. En kärlek som inte är villkorslös har stora chanser att ge oss sårade hjärtan. Det är därför vi är rädda. Ingen vill frivilligt ådra sig brustet hjärta. Rädsla ger stress. Kärlek är helande.

Rädslor ger stress. Ofta tänker man sig att stressen kommer utifrån, men den kan lika gärna komma inifrån dig själv. Din kropp har ingen skillnad på varifrån den kommer. Mängden stress är heller inte så viktigt, utan hur du tar den. Stresshantering kan se olika ut. Alla har sin egen variant. Med ett modernt ord kallas det coping. Det är hur man handhar den totala stressbördan som ligger på ens axlar. Det finns bra sätt och så dåliga sätt. Aktiva och passiva, som i bokföringen. Stress ger kroppsliga och psykiska besvär. Utmattning och stress kan leda till ökad spänning och smärta i kroppens skelett och muskler. Hjärnans förmåga att filtrera impulser från kroppens muskler och skelett minskar när man är utmattad. Därför kan smärtsignalerna bli fler och upplevas tydligare vid ett utmattningstillstånd. Hjärnstress gör att den vänstra hjärnhalvan används mycket mera och då lider helhetsbilden. Proportionerna försvinner och vi ser på världen genom ett nyckelhål. Försök själv göra det, och du ser bara detaljer. Skönheten i omgivningen försvinner helt.

ABC om stress Stress kräver energi. Resultatet är anpassning. Där har vi stressens nyckelfunktion. Då vi talar om coping är det kanske lättast att tänka den som en social hierarki. De som har god stresshantering befinner sig oftast högt upp i hierarkin. De har god ekonomi, god status både i form av makt över andra mänskor och i form av materia runt sig. Också familjen kan vara uppbyggd för att vara en statussymbol. Den här gruppen gör något åt problemet. Den sociala omgivningen är viktigast då vi utvecklar en sjukdom, inte vårt medicinska kunnande. Någon har träffande sagt, att vår bästa läkare är en biolog, som kämpar hårt för bättre miljö. Eller en politiker. Något att tänka på. De som har dålig stresshantering finns lägst nere i hierarkin. Det är våra barn. Kvinnorna likaså, speciellt ensamstående kvinnor (och vissa män) och kvinnor med lågstatusjobb. De har små kontrollmöjligheter och siktar in sig på att dämpa olustkänslorna, ex. med humor. Inte underligt att det är dessa som får reuma och värk. Vilken mänskotyp vi är bestämmer också hur vi reagerar på stress. Det finns en metod som heter Enneagram som kan användas för att ta reda på typ; där finns 9 olika. Vår typ är oftast ett inlärt beteende, dvs. det är våra upplevelser som är avgörande. Upplevelser är som vi lärt oss att medvetandegöra via känslor. Graden av medvetandegörande kan variera mycket. Speciellt rädslor ger spänningar i kroppen. Du behöver bara tänka på din reaktion om du skulle möta en björn för att inse det. Det känslostyrda, autonoma nervsystemet bestämmer kanske mest vad som händer i din kropp. HPA- och SAM-axlarna är nyckelbegrepp, som jag inte skall gå in på mera här. Då vi talar om stress brukar vi oftast använda tre typer, A, B och C. Också Jungs fyra typer brukar ofta användas. A-typen. Det är de nervösa mänskorna. De som inte kan sitta stilla. De som vill vara "nyttiga" och till lags. De som blir aggressiva ibland. Man kom på dessa vid en läkarmottagning. Man såg att det var bara den främre kanten av stolarna som nöttes. Kliniken hade också ovanligt många som led av hjärt- och kärlbesvär. Cancersjuka och de med fibromyalgi hör också ofta hit. De är "världens snällaste mänskor". B-typen. Den som tar allt lugnt. C-typen. De är de som hellre flyr än fäktar. Inlärd hjälplöshet. Lidande är ett sätt att bekräfta kroppsligen vad vi mentalt redan erfarit (underkastelse). Den sociala, yttre världen "kryper in under skinnet". Ofta är de fysiska symptomen inte livshotande, utan resultatet är just lidande. Smärta är en psykisk sak som känns fysiskt. Alla känslor går ut i kroppen. Jag tycker att den "vanliga" ilskan är lite bortglömd. Forskningen handlar nästan bara om den problematiska och sjukliga vreden. Men ilskan är viktig för oss. Den slår larm om att något är fel, så att vi inte står likgiltiga i en situation som vi behöver förändra, den markerar för andra var våra gränser går. Katharsisteorierna om ilska verkar dock inte stämma i verkligheten. Ju mer man lever ut sin ilska och sina aggressioner, desto mer tycks de växa i stället, ju mer man ältar oförrätter, desto argare blir man. "Aggressionshämmad" har varit ett vanligt, negativt begrepp inom psykologin. I dag är de flesta forskare på området överens om att det stora problemet inte är för lite aggressivitet, utan för mycket.

Vad göra? Om man nu inte tillhör höjdarna, utan är en vanlig medelmåtta utan möjligheter att själv bestämma över sitt liv, hur skall man då kunna bemästra stressen? Vad gör alla mänskor? Jo, de skämtar och skrattar. Humorn är en underbar gåva vi fått. Om vi lyckas se det komiska i situationen känns den inte lika hemsk längre. I allmänhet är det upplevelsen av positiva känslor som är viktig som motpol till de negativa. Och förmågan att förlåta, speciellt sig själv. Man måste tillåta sig att vara bara en mänska med fel och brister. Det är vi alla. Känslan av ett sammanhang och en mening med livet är också viktig. Religionen kan fungera som en sådan. Eller känslan av en uppgift i livet. Djur och natur med dess skönhetsupplevelser är ett annat sätt att stressa av. Många välkomnas hem av en hund som vill ut och gå. Vandringar i naturen hör till finländarnas favoritsysselsättningar. För mig personligen har det här sättet varit viktigt, därav yrkesvalet. Jag kan inte låta bli att berätta en historia av de många mina föräldrar brukar berätta om mig. (Ibland blir det litet pinsamt.) Jag hade studerat biologi några år och var på besök hemma. Mina föräldrar hade minkfarm där jag brukade hjälpa till. Den här gången fann jag ett mössbo med helt försvarslösa, små mössungar. Jag hade inte hjärta att trampa ihjäl dem, utan lade dem i min vante och tog hem dem. Jag fick sedan bråttom tillbaka till Åbo och glömde tala om vad som fanns i min vante. Där låg vanten sedan bredvid spisen. Efter ungefär två veckor ringde min mor och berättade vad hon fann. En vante som kryllade av möss. Hon förstod genast vem som varit framme. Konstigt att de levde så länge, arma krakar. Hon var inte glad. I dag skrattar vi båda gott åt händelsen. Musik, meditation och dagdrömmeri kan också vara en utväg. Alfons Åberg hade en sådan fantasikompis, som tyvärr ofta gjorde de stygga sakerna. Ibland blir kompisen mera konkret, till en bipersonlighet. Att skriva, läsa och måla kan också vara avstressande, åtminstone i den grad att man får en större förståelse och kunskap. I allmänhet alla kreativa sätt. Kreativitet sitter i högra hjärnhalvan; positivt tänkande, eller dämpande av känsloflödet i vänstra hjärnhalvan. Det har man funnit vid meditationsstudier. Positiva känslor associeras mera med fysiologisk tystnad, och deras funktion är att "göra ogjord" den automatiska aktivering som negativa känslor åstadkommit (energisparande). Positiva känslor är en bra och snabb neutraliserare som vaktar homeostasen. Känslor ger också större anpassning jämfört med reflexer och halv-automatiska responser. Ger rationell problemlösning, flexibilitet (mera än vanor och attityder) och kontroll. Känslor och medvetande är därför anpassning. Om du jämför dessa faktorer med faktorerna som ger god hälsa ser du likheten. Stress är därför enligt min uppfattning i grunden en god sak. Men för mycket av det goda är också illa, som vi alla vet. Lagom är bäst.

Stress är inte detta Ordet stress har använts löst hit och dit. Det är kanske bäst att klart säga vad stress inte är: Stress är inte nervös spänning. Stress reaktioner finns även hos lägre djur och i växter utan nervsystem. En alarmreaktion kan fås också genom att skada en denerverad kroppsdel. också under djup bedövning och medvetslöshet. Även i cellkulturer utanför kroppen. Stress är inte en "första-hjälpen" utlösning av hormoner från binjurmärgen. I akut stress ses ofta en adrenalinutlösning, vilket påverkar hela kroppen. Dess roll i allmänna inflammatoriska sjukdomar som artritis, tuberculosis är liten, men dessa kan ändå ge stor stress. Adrenalin spelar inte heller någon roll i lokala stressreaktionen. Stress är inte det som orsakar en utlösning av hormoner frän binjurebarken (kortikoider). ACTH (hypofyshormon) kan utlösas utan att ge bevis på stress. Stress är inte ett icke-specifikt resultat av skada enbart. Normala och tom. trevliga aktiviteter - ett spel, tennis eller en passionerad kyss - kan ge ansenlig stress utan att ge stor skada. Stress är inte en avvikelse från homeostas. Alla biologiska funktioner - ljud, ljus, muskelkontraktion mm. - ger en markant avvikelse från homeostasen i de aktiva organen. Detta beror troligen på ett lokalt behov av ökad energi, men kan ge enbart en lokal stress som inte ens behöver ske samtidigt med den specifika aktiviteten. I dag talar vi mycket om allostasi. Stress är inte det som orsakar alarmreaktion; det gör stressorerna, inte själva stressen. Stress är inte identisk med alarmreaktion eller med G.A.S. ("general adaptation syndrome", kallas i dag stressfaser) som helhet. G.A.S. karakteriseras av vissa mätbara organförändringar som orsakas av stress. Stress i sig är inte en icke-specifik reaktion. Mönstret i stressreaktionen är mycket specifik: den påverkar vissa organ (Binjurarna, thymus, mag-tarm-systemet) på ett mycket specifikt sätt. Stress är inte en reaktion mot vissa saker utan kan produceras av vad som helst. Stress är inte nödvändigtvis oönskad. Det beror på hur du tar det. Stress från misslyckanden, förödmjukelse eller infektion är skadlig, men stress från eggande, kreativt och framgångsrikt arbete är nyttig. Liksom energikonsumption kan stressreaktionen ha både goda och dåliga sidor. Stress kan inte och borde inte undvikas. Alla är satta under stress i någon mån. Också medan du sover måste hjärtat fortsätta slå, lungorna andas och hjärnan arbeta i form av drömmar. Stress kan undvikas endast genom att dö. Påståendet "Han lider av stress" är meningslöst. Vad vi faktiskt menar är att han har för hög stress. Alltså, stress kan inte definieras. Stress är mycket reell.

Inre stress Varifrån kommer inre stress, och vad är det? Man tänker sällan på att det är vi själva som skruvar upp förväntningarna och ställer målen. Då är det också vårt eget fel många gånger om dessa inte stämmer med våra resurser. Det är så lätt att skylla på någon/något annat. Det är vi som godkänner att någon/något får påverka oss. Vi ger det vikt och betydelse. Din kropp har en yttre värld, en omgivning, och en inre värld, din fysiologi. Vi fokuserar ofta på vår yttre värld då det gäller stress, och det är förstås helt ok. De yttre faktorerna kan vi göra något åt. Vi kan dra ner på tempot. Ofta hjälper det inte. Jag har alltmer blivit övertygad om att det inte är vår yttre stress som gör oss sjuka, utan vår inre, vår fysiologi, och allt som styr den. Och en av våra viktigaste styrfaktorer i fysiologin är rädsla. Speciellt rädsla som vi upplever som barn, kanske för att då har vi ingen makt, inga kontrollmöjligheter, liksom i kärleken ovan. Det är absolut omöjligt för oss att ha god stresshantering. Om det dessutom sker innan språket utvecklats kan vi inte heller uttrycka vår rädsla. Vart hamnar den då? Naturligtvis i kroppen. Den hamnar i vår omedvetna kropp. Där kan den finnas hela livet, eller aktiveras av någon association, eller någon energitillförsel. Terapier som Rosenterapi hittar oftast sådana "undanstoppade" känslor. Vår kropp är klok, som tar hand om dem åt oss, tills vi är kapabla att omarbeta dem i medvetandet.

Sorg ger en inre förgiftning Alla gifter som lagras i din kropp. De farligaste är de fettlösliga som lagras i din fettväv. De samverkar med varandra och med andra faktorer, också med tillfälliga yttre faktorer som elektriska kraftfält, sur miljö, solsken och inre som hormonstatus, ålder mm. Att sorg faktiskt är stressande fick jag mycket handgripligt lära mig. Och att sorg kan göra oss gråhåriga över en natt, att sorg kan döda. En medelålders man sökte. Han hade alla tecken i kroppen på en förgiftning, men han påstod att det inte kunde stämma. Ländryggszonerna var ömma, men ingen värk. Men den känslomässiga ryggen sade till skarpt, och detsamma den känslomässiga avgiftningen. Så jag kopplade ihop det med gammal, obearbetad sorg. Frun hade dött flera år tidigare. Tänkte att det säkert var förklaringen. Så nästa dag fick jag läsa i tidningen att dottern dött plötsligt. Jag hade aldrig förr tänkt på det här sättet. Att starka känslor skulle nedsätta främst leverns arbetsförmåga. Antalet stresshormon ökar förstås kraftigt, och de skall också levern klara av att bryta ned, men det är också något annat. Själva leverns arbetsförmåga skadas. Levern bryter ner gifter i två faser. Den första fasen gör avfallet bara giftigare, då det spjälks. den andra fasen skall foga ihop avfallet på ett nytt sätt, så det kan föras ut ur kroppen. Här behövs svavel och glutamat. Men inhibieras fas II så får vi ju en sådan endogen förgiftning. Ökad bildning av fria radikaler i kroppen gör sitt till.

Man behöver sina sjukdomar Varför lyder inte folk föreskriva order för att bli bra? Varför gör de inte som vi säger? Varför gör de sådant som man säkert vet är skadligt? Vill man ha sina sjukdomar? Vill man inte bli bra? Det kan faktiskt vara så ibland. Om kostnaderna (psykiskt och fysiskt) med att bli frisk överstiger tillgångarna (de personliga resurserna och interaktionerna) kan det bättre alternativet vara att förbli sjuk. Det är i alla fall socialt accepterat. Och det skall helst också synas att man är sjuk. Accepteras inte nödropet genast, tvingas den sjuke att bli ännu sämre. Ifall han inte anser sig kunna bli frisk. Ett sådant samband har visats ex. för fibromyalgi. Det här sker förståss inte medvetet, utan det är de undermedvetna, obearbetade processerna som styr. Ibland kan också de yttre faktorerna faktiskt vara övermäktiga. Det får man lov att acceptera. Sjukdom är ett medel i kampen om status och makt.

Sjukdom och hälsa - en balansgång Det verkar som om hälsa är en balansgång mellan god anpassning = friskhet å ena sidan och dålig anpassning = sjukdom å andra sidan. Immunsystemet och ämnesomsättningen är också beroende av en god anpassningsförmåga. Allostasi är en balans som skapas genom att framkalla ännu mera störningar, ex. sjukdomen förvärras. Detta är vanligt vid manuella terapier och följer helt kaoslagarna. Stress behöver inte vara enbart skadlig. Den har många positiva och livsviktiga sidor. Vår goda anpassningsförmåga, som vi berömmer oss av, hade vi inte haft utan stress. Vi övervinner hoten och hindren. Vi har drömmar och ställer upp mål. Hälsa kan inte sägas vara frånvaro av sjukdom. Den som ser fysiskt frisk ut kan må psykiskt dåligt. Inom alternativ medicin brukar vi jämföra med ett isberg. Vi ser toppen av berget som den etablerade, fysiska sjukdomen, men under ytan finns det oändligt mycket mera. Längst ner av isberget finns total friskhet och hälsa. Skolmedicinen åtgärdar bara toppen, om ens det. Alternativmedicinen åtgärdar också det som finns under vattenytan och som vi ej kan se. Total hälsa måste på detta sätt att se vara mycket sällsynt och kortvarig. Och stämmer den här definitionen ovan så måste det förhålla sig just så. Vi kanske inte behöver eftersträva total hälsa, utan en rimlig hälsonivå i den här jämvikten.

Varning för terapeuter I det här fallet finns det några saker man alltid skall komma ihåg: Terapeuten har nästan alltid egna ouppklarade problem som han/hon försöker bearbeta via dig. Terapeuten kan lätt vilseleda dig, eftersom du i denna situation är så sårbar. Godkänn ALDRIG något som inte känns äkta. Rowe, som själv är terapeut poängterar: VARNING FÖR TERAPEUTER. Men utan vägledning kanske du inte klarar av att ta reda på vem du är. Se till att terapeuten själv vet vem han/hon är. (Det här är svårt, för omedvetna trauma som ännu påverkar ens förklaringsvärld KAN MAN ABSOLUT INTE SJÄLV, dvs. din hjärna, VETA AV.) Du bär själv ansvaret för dina val. Dina föräldrar är inte skyldiga. Eller din chef, din man. Du väljer. Föräldrar KAN ALDRIG VARA PERFEKTA. De är också barn till icke perfekta föräldrar osv. Som barn är du helt beroende av dem, men som vuxen kan du ta ställning till deras värderingar och beteenden. Gör det. Se deras brister och acceptera dem som mänskor. Du skall se att relationen mellan er vips blir mycket bättre. Du behöver dina icke-perfekta föräldrar för att växa. Tacka dem för att de inte gjort allt rätt. Då har du en chans att ta reda på sanningen om dig själv. Det här betyder ändå inte att barnmisshandel och brottsligt beteende skall accepteras. Sådana trauman är det mycket svårt att ta sig ur. De sitter djupt nerbäddade i kroppen. Du behöver din uppfostran för att bli en social, medkännande individ.

Sjukdom är samhällets beställning Då hälsa jämförs med klass får man nästan alltid samma svar. Sämst hälsa av alla har de lågavlönade kvinnorna, arbetarkvinnorna, bäst hälsa har de högst avlönade männen, de högre tjänstemännen. Det verkar som om den låga sociala statusen straffas med lidande. Symptomen och sjukdomarna är sällan dödliga. Kvinnor lever ännu längre än män. Lidandet i form av värk, depression, allergier mm. har en social funktion, en underkastelsefunktion??? Och det är de sjuka själva som omedvetet framkallar symptomen. Det brukar kallas psykosomatiska sjukdomar, och är bäst accepterade hos barn, som inte själva har någon möjlighet att på annat sätt vinna acceptans. I slutändan betyder det här att det finns en social beställning på sjukdom och att ett ojämlikt klassamhälle aldrig kan bli friskt. All sjukvård måste börja med ren natur och god social miljö. Allt prat om inbesparingar i den sociala sektorn gör samhället bara mera sjukt, med allvarligare sjukdomar. Nu kan sjukdomen nog också bekämpas underifrån. Genom att höja självkänslan hos de drabbade kan symptomen minskas. Samhället gör detta genom sjukskrivning. Att överföra symptomen till en sjukdom är allmänt accepterat och fritar den som är sjuk från ansvar. Men betyder också att då han blir friskförklarad har han samma ansvar igen.

Vad är god hälsa Det har just inte forskats i hälsa. Man har beskrivit sex viktiga faktorer för att må bra: självständighet, frihet "Jag är oberoende" kontroll över tillvaron "Jag kan påverka" personlig utveckling "Jag lär mig ständigt" goda relationer med andra mänskor "Jag har vänner" känsla av att leva ett meningsfullt liv "Jag ställer upp mål som jag strävar mot" acceptera sig själv som man är "Jag duger" Salutogenes, dvs. hälsans ursprung, är något som allt mera kommer in i forskningen. Det sker ett skifte i tänkande från risker och materia, (ss. bakterieinflammationer och läkemedel) till ett tänkande om resurser och kunskap (ex. immunsystemets funktioner, livskvalitet). Omedvetna faktorer är i förbindelse med de autonoma funktionerna, muskelspänningarna och sättet att röra sig, och att de är uttryck för undermedvetna psykiska försvarsmekanismer. Vanligen blir inte kroppsuttrycken medvetna, liksom inte heller de ursprungliga utlösarna av uttrycket . "Mindre friska mänskor är ur stånd att formulera sina egna behov. De är mera vana att leva för andra, och de gör ofta litet för sig själv. Under behandling är de till att börja med ur stånd att ge en klar bild av sina känslor, sin frustrering, vrede eller depression (sk. introvert problematik). Då de slutligen upptäckt egna behov och känslor, slutar de använda sin sjukdom som ursäkt för att inte skaffa sig, eller göra, vad de vill. De finner energi i sitt inre och behöver inte mera sjukdomen som substitut för ex. depression”. Frågan om hälsa verkar ytterst vara en fråga om känslor, sammanhang och helheter, handlingsutrymme, sociala nätverk och självkänsla (jag-medvetande), vilket avspeglar mänskan som en social varelse . Sjukdom uppstår då toleransgränserna överskridits. På samma sätt som kroppen har sina smärtsamma helningsprocesser har också ”själen” sina ofta smärtsamma processer av sorg och depression. För att kunna bli helad krävs ibland att sjukdom framkallas (positiv feedback), ex. genom inflammation eller depression. Vi borde bättre lära oss se dessa samband. På så sätt skulle sjukvården kunna göras billigare, gm. att åtgärder kan sättas in tidigare och dyr specialsjukvård undvikas. Mycket tyder på att god hälsa grundläggs tidigt i barndomen, och utvecklas genom ett ständigt samspel mellan personlighet och omgivning under resten av livet. Lev här och nu, inte i det förflutna eller i framtiden. Låt livet komma till dig.

Litteratur:

Bays, Brandon, Freedom is. Liberating your boundless potential. Hodder & Stoughton. London. Boehle S.1994: Kroppen minns det du vill glömma – om kroppsterapier. Trevi. Bunkholt - Sandsberg S.1997: Kroniska muskelsmärtor – psykosociala orsaker och konsekvenser. – i Gunvaldsen Abusdal U. & Natvig B. (red.) : Fibromyalgi. En bok om muskelsmärtor. Liber AB. Davidson R.J. 2003 a: Affective neuroscience and psychophysiology: toward a synthesis. Psychophysiology 40:(5): 655 - 665. Diderichsen-Hult A.-C. 2000: Skolhälsovård – ett område med stora möjligheter ur ett folkhälsoperspektiv. – i Hertting A & Samuelsson J. (ed.): Smärta och trötthet – ohälsa i tiden. Studentlitteratur. Frankl, Viktor (1947)1981: Livet måste ha en mening. Supra-meningen. Aldusserien. Hertting A. & Larsson S. 2000: Smärta och trötthet – en utmaning för hälso- och sjukvården. I Hertting A & Samuelsson J.(ed.): Smärta och trötthet – ohälsa i tiden. Studentlitteratur. Jaffe T.D. 1981: Din inre läkare. Psykologiska tekniker för att återvinna hälsan och förhindra sjukdom. W&W. Stockholm. Jonsdottir, Ingibjörg H, & Holger Ursin, 2008: Stress. Fyss. http://www.svenskidrottsmedicin.se/fyss/pdf/44_Stress.pdf Krohn, J. (ed.), et al. 1996: The Whole Way to Natural Detoxification: Clearing Your Body of Toxins. Hartley & Marks Publ. Lundberg Ulf & Wentz Görel 2005: Stressad hjärna, stressad kropp. Om sambanden mellan psykisk stress och kroppslig ohälsa. W&W. Mayland, Elaine , 1995: Rosenmetoden. Energetica förlag. Scandbook, Falun Risse´n, Dag. 2006: Repetitive and monotous work among women. Thesis, Stockholms universitet, psykologiska institutionen. Rowe, Dorothy 1991: Depressionshandboken. Forum. Selye H.A syndrome produced by diverse nocuous agents. Nature 1936;138:32. Selye, Hans, The Nature of Stress, http://www.icnr.com/articles/thenatureofstress.html Svennevig H. 2003: Therapies of well-being. The use of touch-based therapies as tools of increasing well-being and understanding the self. Tammerfors universitet. Dissertation. www.acta.uta.fi Webb, Karen, 1997: Enneagram, de nio personlighetstyperna. Forum, Borås.