Reflexologi

Jag är reflexolog. Vad är det, kanske ni frågar? Det brukar oftast kallas zonterapi, men reflexologi är litet mera. Där tas hela nervsystemet med, samt alla endokrina körtlar, akupunkturen och dess zoner, bindväven, skelettet och psyket. Reflexologi är därför en holistisk grej. En terapi som omfattar hela mänskan från födelsen till döden.

Reflexer har ni kanske läst om i skolan. Ni vet den där bilden av att ni bränner er på fingret, och snabbt drar fingret åt er, samtidigt som ni säger -aj! Det är en enkel reflexbåge.

De flesta reflexer är inte enkla, utan sammansatta av många olika delar. Reflexer förs både framåt (feed forward) och bakåt (feed-back) i vårt perifera nervsystem. Annars skulle vi inte kunna fungera. Då vi springer måste reflexer föras framåt mot foten, så att foten "vet" vad den skall göra och hur den skall beté sig. Annars kanske ankeln ger efter och foten viker sig under oss, så att vi ramlar. Eller knät kan få för sig att det inte skall böja sig så som vi tänkt oss, utan det skall i stället förbli rakt. Inte heller då går det så bra för vår rörelse. Foten och knät är de första rörelselederna och behöver framåtförda reflexer. Huvudet igen är ofta sista leden och behöver bakåtförda reflexer.

Det autonoma nervsystemet.
Reflexer är intimt ihopkopplade med vårt känsloliv. Alla vet att vi reagerar kraftigt då vi tvingas ljuga. Man ser det på ögonens pupiller, de utvidgar sig en kort stund. Det känslostyrda nervsystemet består av två delar, en del som stimulerar (ung. feed-forward) och en del som lugnar ner (ung. feed-back). För att vi skall kunna överleva måste alltid den stimulerande delen, sympaticus, vara starkare, annars kanske vi tar det med ro när vi måste springa för livet. Rädsla och stress är de saker som oftast får oss att springa eller slåss. God mat får oss att dåsa till.

Man kan avläsa det känslostyrda nervsystemets status i kroppsspråket. Med litet träning kan vi nästan läsa tankarna bara med att se på beteendet. Speciellt är det skillnaden mellan öppet och slutet beteende som är intressant. Om vi är öppna för nya intryck, eller om vi sluter oss i försvar.

Ansiktet är kanske den kroppsdel som talar om det mesta av känslorna för oss. De stora känslorna styrs genetiskt, och är likadana för alla mänskor, samt för andra primater i stora drag. Vi förstår också ganska bra vad hundar och katter menar, men de finare nyanserna ser vi inte hos dem. Också mänskor försöker dölja de finare nyanserna bakom en mask. Vi spelar roller, vi "spacklar" oss, eller vi gör skönhetsoperationer mm. Det är ju inte så roligt om alla obehindrat kan avläsa vårt känsloliv.

Då vi uppfostrar våra barn gör vi så gott vi kan så att de skall dölja sitt inre, ofta via en uppmaning som skall styra kroppsspråket. "Sitt still", "spring inte", "tala tydligt", "ät som folk" samt annat i den stilen. Vi försöker få dem att behärska sitt beteende. Det är samma sak som att ge dem hämningar. Om detta har Alice Miller skrivit många böcker.

Varför vill vi ge våra barn hämningar? Det hör till det sociala spelet. Ett hämningslöst beteende har inte hög status. Ett hämningslöst beteende är ett tecken på svaghet, åtminstone i vuxen ålder. Barn har tillåtelse att vara "fladdriga", men inte vuxna. Vuxna skall ha hög grad av konsensus, fattning, de skall vara samlade i alla tänkbara situationer, så att de kan fatta beslut snabbt om det krävs. För att barn skall bli goda vuxna så behöver de uppfostran. Men ofta kanske vi börjar hämma dem för fort. Barn behöver få vara barn.

Samlade vuxna har ofta en hög emotionell intelligens. Det betyder att de kan säga nej. De kan vänta. De behöver inte få sin belöning genast, utan kanske efter något år. De är flexibla. Barn är inte det. Hur mogna barnen är ses ofta i deras förmåga att vänta.

Då man tittat på apors ungar och jämfört med barn, såg man att apungarna var mycket bättre på att vänta. Apungar har en högre emotionell intelligens än våra barn. Också andra djur värdesätter emotionell färdighet, ex.lejon och vargar dödar lätt "uppstudsiga" ungar som inte kan lyda. Det pekar på att just den emotionella färdigheten har ett stort överlevnadsvärde. De som kan den emotionella biten klarar sig. Det här har man blivit klar över också i mänskans samhälle.

Triggerpunkter.
Reflexer är starkt ihopkopplade också med triggerpunkter. Det är punkter som kan uppstå litet var som helst av belastning, infektioner, gifter, känslor eller vitaminbrister. Sköldkörteln fungerar ofta som "våg" i sammanhanget, så att både en över- och en underfunktion ger symptom, och ofta tillsammans med någon av ovanstående faktorer. Det känslostyrda nervsystemet är också alltid inkopplat.

Smärta och värk är ofta ett resultat av triggerpunkter. Smärtan kan dämpas av det perifera nervsystemet, men den kan också förstärkas. Triggerpunkter och långvarig smärta hör ihop, och då "lär sig" nervsystemet att förstärka smärtan. Till sist gör det ont överallt också av en impuls som normalt inte skall göra ont. Vi kan också få svårt att hålla samma ställning långa tider. Då kanske vi är sjukare i ryggen då vi vaknar på morgonen än då vi gick och lade oss på kvälen. Det är då vi behöver terapi som inaktiverar våra triggerpunkter. De behöver "tystas ner".

Akupunkturpunkter.
En annan typ av punkter är akupunkterna. De är en struktur i vävnaden som ser ut som en liten virvel med en spets, som kan peka antingen uppåt eller nedåt. Akupunkten kan ses i mikroskåp, medan triggerpunkten bara syns som en vävnadsnekros efter en tid. Den unga triggerpunkten kan man inte se i mikroskåp.
Ofta finns dock triggerpunkten i samma områden som akupunkten. Men akupunkten har en mycket mera allmänt omfattande funktion än triggerpunkten, genom att akupunkten styr också över hormonerna, reflexerna och den allmänna kommunikationen i kroppen. All information som skickas i kroppen har någon kontakt med akupunkterna. Därför får vi en så mycket bättre och vidare respons av att behandla akupunkterna, än av att enbart behandla triggerpunkterna. Men är det triggerpunkterna som är vårt problem så skall naturligtvis de behandlas i första hand.

Meridianerna.
Akupunkterna förbinds med varandra via ett komplicerat nätverk av lös bindväv. Nätverket kallas för meridianer, och de är alla kopplade till varsitt organ. På så sätt har varje meridian sin alldeles egna information som cirkuleras i kroppen på ett visst sätt, enligt ebb och flodmodellen, och så att informationen gått genom hela kroppen på ett dygn. Olika meridianer har olika tider för sin flodfunktion, och olika organ har olika tider för sin maximala funktion. Man brukar tala om organklockan i sammanhanget. Genom att härleda störningar till en viss tid på dygnet kan man ofta få en fingervisning om var problemet ligger.

Genom att meridianerna bara består av lös bindväv ses de inte i mikroskåp. Ändå har man upptäckt meridianerna oberoende av varandra många gånger. Meridianerna ses i funktionen och i informationen. Organreflexer och bindvävsreflexer är några av namnen som de fått. Olika zoner kan också härledas delvis till meridianerna.

Traditionell kinesisk medicin.
Akupunkturen är kanske mest känd från Kina, men den finns i hela Asien i olika varianter. Också chakrasystemet bygger delvis på akupunkturen, eller det är kanske riktigare att säga, akupunkturen bygger på chakrasystemet. Också indianernas medicinska kunnande byggde en gång på samma system, men förstås med andra namn.

I dag utvecklas akupunkturen enormt. Man har kanske en felaktig inställning, då den som "vetenskap" är många tusen år gammal; man tror då automatiskt att den också i dag är ett fossil. Så är inte alls fallet.

För flera tusen år sedan fanns ingen vetenskap. Därför är akupunkturen uppgjord på basis av urgammal filosofi och delvis på samma grund som religionen, ex. taoismen. Också vår västerländska medicin bygger på filosofi, ex. från grekiska Hippocrates, Platon, Aristoteles och Pytagoras. Filosofi var intill våra dagar den högsta kunskap man kunde nå. Alkemin levde i välmåga ända till slutet av 1800-talet.

I dag lär vi oss inte filosofi längre i våra skolor. Och därför känns den här läran så främmande för oss. Det börjar kännas mycket bättre då vi förstår att filosofi aldrig har varit menat att förstå bokstavstroget, endast som symboler. Och som sådana fungerar den alldeles utmärkt också i dag. Det förvånar mig hela tiden att toppforskningen gång på gång får fram resultat som bekräftar den urgamla filosofin. Hur kan det vara möjligt att de då, för flera tusen år sedan, besatt en sådan kunskap som vi inte ännu i dag har kommit fram till i vår vetenskap. Det är otroligt och inger vördnad.