Kärlek helar dig II

Kärlek i 3 steg – lust, attraktion och befästande.
How on earth are you ever going to explain in terms of chemistry and physics so important a biological phenomenon as first love? A. Einstein.

Kärlek är inte riktigt vad vi vanligen tänker oss. Det är en blandning av passion, önsketänkande och ömsint kärlek. Passionerad kärlek förekommer mera hos unga, men är starkt beroendeframkallande för alla åldrar. Varje steg drivs av olika hormon och andra kemiska ämnen. Amors pilar skulle aldrig vara effektiva om de inte först doppats i en kemikalie som heter fenyletylamin, PEA. En neuromodulator och monoamin. En naturlig amfetamin. Kärlek drogar mycket starkt. Och att reducera kärlek till kemiska formler är förenkling, reduktionism, som aldrig kan vara sann. Det kan vara bra att hålla i minnet.

Det mesta värt att veta om kärlek känner vi ännu inte till. T.ex. förälskelsen. Denna attraktion orsakar formligen en explosion av neurokemikalier mycket lika adrenalin, assisterad av PEA (som sätter fart på informationsflödet mellan cellerna), dopamin (som får oss att glöda och må bra) och noradrenalin (som stimulerar adrenalinproduktionen) får vår värld att snurra våra ögon att glöda och vårt hjärta att dunka. Hela vår existens hänger sedan på åsynen av den person som utlöste dessa reaktioner från början. Vart efter beroendet av kemikalierna stiger ökar också vår attraktion. Vi gör idiotiska misstag.

Kärleken måste vara blind
Nyförälskade idealiserar ofta sin partner, de förstorar deras dygder och bortförklarar deras dåliga sidor. Också själva relationen överskattas. “Det är mycket vanligt att tycka att just deras relation är mera nära och mera speciell än någon annans. Vi behöver kanske detta rosa skimmer. Det får oss att vilja förbli ihop så att vi kan fördjupa vår förälskelse till verklig kärlek.

Hur översätts dina emotioner till fysiska sensationer?
Man förklarar betydelsen av vagusnerven, som går genom hela din kropp,och dess inverkan på uppkomsten av kärlek. Den sköter kroppens kommunikation mellan hjärnan och dina organ, "får ditt hjärta att slå, får magen att göra uppror, och tänder elden." Vagusnerven är en stor del av parasympatiska nervsystemet. Stress gör det svårt att bli kär.

Det är inte vad du säger ... Psykologer har visat att det tar mellan 90 sekunder och 4 minuter för dig att avgöra om du fascineras av någon. Det har litet att göra med vad du säger.

• 55% är genom kroppsspråket
• 38% är tonläget och talhastigheten
• 7% är vad du säger

Hur förklaras då förälskelse via nätet? Och ferromonerna. Och föräldrarna, animus/anima ????? Och utseendet, symmetrin. Självkänslan. ................

och slutligen … hur blir man kär

• Finn en fullständigt främmande mänska.
• Berätta för varann intima detaljer om ert liv i en halv timme.
• Stirra sedan djupt in i varandras ögon i fyra minuter utan att säga något.

Professor Arthur Arun har studerat varför man blir förälskad. Han bad sina studieobjekt utföra proceduren ovan, och fann att många av hans par blev djupt attraherade efter 34 minuter. Två av dem gifte sig senare.



Steg 1: Lust
Är första steget av kärleken och drivs av könshormonerna testosteron och östrogen – hos både män och kvinnor. Testosteron förändrar hjärnan redan hos pojkfoster. Mannens och kvinnans hjärna fungerar därför inte likadant. "Mannens sex drive stimuleras ex. mera av synen och kvinnors av romantiska ord, bilder och teman, enligt Fisher.

Ferromoner. Det mesta drivs av ferromoner. De är flyktiga och osynliga molekyler med hormonverkan som utsöndras av en körtel ex från armhålorna, bröstvårtorna och ljumskarna. Ferromoner är utan doft och det krävs därför ingen slemhinna som tar upp doften. Det andra doftsinnet, det vomeronasala (VNO) organet, gör jobbet! Hos män är ferromonerna en del av färsk svettdoft, androstenol. Hos kvinnor är det copilin som finns mest i vaginasekretet. Effekten kan variera från verklig attraktion till frånstötande reaktion beroende på hur personkemin stämmer. Om doften upplevs som trevlig känner man sig trygg och man kan komma nära den andra. "Dålig" doft ger motsatsen, vi vill komma bort från den personen. Vi förälskar oss inte i någon som inte passar oss. Ofta går doften efter föräldrarnas dofter.

Steg 2: Attraktion
Detta är den förunderliga tid då du är verkligen förälskad och inte kan tänka på annat. Tre stora nervsubstanser är inblandade, adrenalin, dopamin och serotonin.

Fenyletylamin, fenylalanin, tyrosin = mat. Kärlekens vanliga symptom inkl. svettiga handflator, skakiga knän, orolig mage och rastlöshet beror på "kärleksmolekylen", fenyletylamin, PEA. PEA gör dig starkt beroende. PEA dämpar aptiten och gör dig hyperaktiv. En av ämnena som friges av PEA är dopamin och den är också en naturlig endorfin. PEAs utsöndring i hjärnan kan utlösas av enkla saker som att möta ögonen eller ta i varandras händer. En överdos ger starka emotioner, rusande puls, svårt att andas... Intressant är att choklad innehåller mycket av detta ämne. En perfekt present på vändagen eller till den högt älskade. Annan mat med mycket PEA är jordgubbar och sött. PEA hittas också hos sportberoende personer och vid extremsporter som bungyhopp. "Intrusivt tänkande" är då hjärnan fixerats vid föremålet för din förälskelse. Då hjärtat styr över huvudet så styr en del av hjärnan över en annan. Cortex som styr det logiska tänkandet får färre signaler än det limbiska systemet som styrs av känslorna. Med alltför många lyckliga kemikalier som PEA och dopamin flödar över hjärnan går de rakt till limbiska systemet. Känslorna blir svåra att kontrollera. En överdos amfetamin och för stor produktion av PEA leder till paranoia. Man tror att halter över 5 mg PEA kan ge migrän. Och en sänkning av halterna i hjärnan kan ge depression. Då fenylalanin (percursor)eller tyrosin metaboliseras till PEA har den en antidepressiv verkan.
Kärlek hänger starkt ihop med vår förmåga att äta. Kärlek är andlig mat.

(Nor)Adrenalin. Ett annat ämne som ger eufori, noradrenalin, stimulerar produktionen av adrenalin. Det första stadiet då du faller för någon ger stressrespons; adrenalin och kortisolhalterna stiger. Med den charmerande effekten att hjärtat bultar och skenar, munnen blir torr, du börjar svettas, blodtrycket rasar i höjden.

Dopamin. Helen Fisher scannade hjärnan hos förälskade par. Hon såg att deras dopaminhalter var höga. Dopamin ses som en naturlig endorfin och ger därför avslappning och smärtdödande effekter. Dopamin stimulerar till ‘längtan och belöning’ genom att ge en intensiv drive och tillfredsställelse. Det har samma effekt som att ta kokain. Det aktiverar belöningscentret i hjärnan och ger ökat blodflöde (EEG). “Par visar ofta tecken på dopamintopp: ökad energi, mindre behov av sömn eller mat, fokuserad uppmärksamhet och en stark förtjusning för de enklaste detaljer hos denna nya bekantskap” Det får en att känna sig "erotikt hög". Det ändrar på både fysiologiska och psykiska funktioner. Aptit, törst och sexualitet är bara några. Tillfredsställelse och belöning är starka drivkrafter. Det får oss att ringa 19 gånger per dag och tala i timmar. Vi blir beroende som av knark.

För en man är utmaningen viktig. Han kan visa sin styrka, sitt mod, sina färdigheter. Utmaningen ger högre dopaminhalter, som faller sedan han nått sitt mål och etablerat sitt förhållande. Men så fort han känner sig behövd och uppskattad. Därför - uppmuntra era män, stryk dem medhårs. Det gör gott för deras ego. Låt honom lösa några problem du har. Låt honom fixa och dona. Att öppna locket på syltburkar t.ex.
Dopamin kan också omvandlas till noradrenalin (sympatiska nervsystemet) och adrenalin (stress). För låga dopaminhalter ger apati (kokainabstinens).

Serotonin. En av kärlekens viktigaste ämnen som förklarar varför du inte kan tänka på något annat än din nya förälskelse. Halterna blir låga. Ditt tänkesätt ändras. Mänskan kanske lyckas isolera det verksamma ämnet, göra piller som kan ge dessa reaktioner, eller med andra ord - du tar medicinen och sedan blir du kär i första bästa person du möter. Vilket kaos.
Serotonin triggar igång oxytocinet som i sin tur ger mera endorfiner. Hos personer med värk utsöndras serotonin i urinen då värken släpper.

Varning för SSRI-mediciner
Prozak, Zoloft, Wellbutrin, Tofranil, Norpramin, Paxil och andra liknande mediciner kan vara mycket farliga. De kan få en person att projisera sin ilska och ångest utåt, så han utstrålar aggression. SSRI-mediciner har länkats till våldsdåd, speciellt då medicinen just satts in. Skolmassakrer har ex. ofta samband med SSRI. Personer som är deprimerade och funderar på självmord riktar också denna aggression utåt. Symptom har varit grand mal epilepsi, blackout, ansiktsryckningar, zombie-lik trance, glömska, drömlika aktiva vakentillstånd... Obotliga? hjärnförändringar har setts hos barn. Serotonin är ett av våra mest centrala modulerande ämnen och har många olika cykliska processer i kroppen. Tro inte att man kan bota en sjukdom genom att ta bort symptomen.

Steg 3: Kärleken
Folks identitet påverkas starkt av vem de älskar och vem de tror älskar dem. Då man har en mogen, medkännande relation känner man att man måste beskydda den man älskar. Man gör allt för den kära. Man får en stark känsla av tacksamhet och identitet. Att göra självuppoffringar ger en belöningskänsla. Vid mogen kärlek finns närhet, passion och medkänsla, ömhet alla närvarande. Man börjar känna samhörighet, man drar åt samma håll, man är ett. Vilket förstås är en illusion.

Är bandet som håller ihop paren tillräckligt för att skaffa och låta barn växa upp. Man tror att två hormon är speciellt viktiga; oxytocin och vasopressin. Dessa ger den intima relationen. Och dessa kemikalier bildas från endorfiner. De gör en relation jämnare, intimare, mera beroende, varm och delande. De ger inte en "hög" känsla utan lugn och stabilitet.…och därför förblir man gift. Och ju längre man är gift ju längre håller man ihop, för dessa kemikalier är beroendeframkallande. Det är därför endorfinerna som utlöser sorg vid dödsfall eller separation; dessa rop efter tvåsamhet.

Oxytocin - Omsorgshormonet. Dopamin stimulerar produktionen av oxytocin, som är ett kraftfullt hormon som utsöndras från hypofysen av både män och kvinnor under orgasm och vid beröring. Oxytocin är också en endorfin. Det fördjupar antagligen känslan av samhörighet och gör att paren känner sig mycket närmare varandra efter att de haft sex. Ju mera sex desto starkare band. Åtminstone i teorin. Hormonet ger ett behov av beröring och vi blir mera känsliga för beröring. Vi blir "kramiga". Det är ett hormonellt lim som binder oss efter att PEA slutat verka. Detta band är starkare hos kvinnor, genom länken till östrogen. Att äta p-piller kan inverka på den här funktionen,samt på bedömningen av utseendet hos det motsatta könet.
Oxytocin stärker också bandet mellan mor och barn och avges vid förlossningen. Det gör också så att mjölken börjar rinna automatiskt vid synen av eller ljudet av barnet. En sorts betingning. En reflex. Blockeras frisättningen av oxytocin överger råttor och får sin avkomma. Och får de extra oxytocin beskyddar de också andras ungar som om de vore egna, också fast de aldrig haft sex.
Vi skall inte heller glömma prolaktinet, som utsöndras då brösten berörs. Samt av sött. Och under orgasm. Prolaktinet ökar hjärncellernas tillväxt. Så ju mera sex, desto mera romantik och desto högre intelligens!!!!

Vasopressin är ett annat antidiuretiskt hormon som frigörs efter sex, speciellt hos män. Kontrollerar törsten, ger aggression.
Prärievargar har mycket mera sex än vad som behövs för reproduktionen. Och liksom mänskan bildar de rätt stabila par. Blockeras produktionen av vasopressin löses bandet upp omedelbart och vargarna beskyddar inte längre sin partner från nya "erövrare". I denna värld av kemiska signaler är inte mänskan vetenskapligt sett monogam. Vi faller inte under de 3% av arter som är monogama. De som håller sig till en partner har ofta höga nivåer med vasopressin. Experiment gjorda med hannar visade detta klart. Hölls hannarna isolerade före och efter parningen visade det sig att före var hannen neutral mot honor. Men 24 tim efter parningen var han fast för livet. Och svartsjukan sätter in. Skilsmässorna har en topp fjärde året efter giftermålet.

Endorfiner. Kroppen vänjer sig med dessa kemikalier och vi bygger upp en tolerans mot ämnen som du blir "hög" av, som PEA. Efter PEA excitation flödas hjärnan av endorfiner. Till skillnad från PEA lugnar de sinnet, dämpar smärta och minskar på ångest. Vi kan då äntligen äta och sova i ro. Du kan få harmoni. Tillgivenheten ökar och det blir svårt att bryta ett förhållande. Det man kallar separationsångest kan egentligen vara abstinensbesvär. En passionerad romans kan kallna till "befästande" eller "äkta kärlek" och då produceras endorfiner eller kroppseget morfin, starkare än knark.

Man tror att detta "klickande" också kan ske med en person som vi kan känna igen en föräldra-barn relation med. En person som vi undermedvetet tror kan ge oss tillbaka något av det vi känner vi förlorat under vår uppväxt. För någon är det trygghet, för andra värme, äventyrslusta eller dyl. Kanske det är därför väluppfostrade flickor faller för odågor. Detta undermedvetna val sätter sprätt på våra molekyler. Denna period då hjärnan flödas av kärleksmolekyler håller i sig olika länge från person till person, ofta mellan 1/2 år till 3 år, eller 6 år. Hos de flesta normaliseras de sedan. För ombytliga mänskor missas det "höga" tillståndet, så de behöver ett annat temporärt "högt" förhållande, ett annat kemiskt fix. Om dessa kärlekstörstande mänskor förblir gifta behöver de nya förhållanden för att hålla sin motivation hög, med flera och högre risker.

Kärlek som medicin
100-500 mg fenylalanin per dag i två veckor har påvisats helt bota depression. Nu håller man på att ta reda på hur PEA kan hjälpa i andra kemiska reaktioner som att bota sjukdomar som Parkinssons, MS mm. Kärleken är verkligen helande. Oxytocin kan också ha föryngringseffekt. Man har påvisat en 10 år yngre look om man har sex 3 gånger per vecka i stadiga relationer. Man har också sett 1990 att förälskelse biokemiskt liknar obsessiv-compulsiv störning (OCD), där man uppvisar tvångsmässighet. Att konstant tvätta händerna, kontinuerligt checka något, maniskt städande, kollande om dörren är låst osv. är symptomen. Detta med kärlekens koppling till hälsan skall vi se närmare på senare. Ett av nyckelorden är endorfiner, samt balansen dopamin/serotonin.

Maktlöshet - lidande - uppskattning - kärlek
Känslor inverkar också på kroppens energier. Positiva känslor är närmande, drivande, utmanande och ger energi; negativa känslor är tillbakadragande, hämmande och kräver energi. Emotioner som sorg, avund, raseri uppmanar dig att ställa upp för den andra (= att ge). Glädje, kärlek handhar vi genom att ge den andra tillåtelse att "flöda över" våra somatiska och affektiva erfarenheter. Ilska, rädsla, nyfikenhet och lek, upprymdhet eller separationsångest mobiliserar (kräver) energi via stressresponsen. Om man trots upprepade försök inte erhåller den respons eller belöning man förväntar sig av sitt arbete är det slöseri med energi att fortsätta. Kroppen tar då till en tillbakadragande teknik; ledsenhet (den svagaste av de negativa känslorna). Under denna tillbakadragna tid är det meningen att omforma målen till nya, uppnåeliga mål. Ledsenhet kan på detta sätt ses som en resursbevarande respons. Det kan vara en av "feelings" (i motsats till emotion) viktiga uppgifter att fungera som ett feedback-system för jag-medvetande, så att man kan vara alert angående ens ställning i världen.

Om upplevelsen av eget inflytande är litet blir patienten passiv, situationen låses fast. Resultatet blir maktlöshet, mindervärde, osäkerhet och missmod. Jakten på en lösning utanför en själv intensifieras i takt med att tilltron till egen förmåga minskar. Mycket tyder på att lidandet kan vara ett resultat av ett sjukt samhälle, som hindrar medborgarna att fungera utifrån sina speciella resurser och möjligheter. Maktlöshet ger smärtor. Uppmärksamheten skall inte riktas ensidigt mot individen. "Fängelset" i form av sjukdom kan ibland fungera bättre än "frihet" utan sjukdom. Att bli frisk kan vara som att komma "ur askan i elden".

Emotioner guidar uppmärksamheten och fokus mot saker som är relevanta för mål och angelägenheter som innefattas i den emotionella situationen. Det som är viktigast uppmärksammas först. Men ges exklusiv prioritet åt dessa mål förlorar vi perspektivet eller det långsiktiga målet.

Positiva känslor neutraliserar
Emotion organiserar upplevd erfarenhet till en sammanhängande helhet. Känslorna behöver inte vara medvetna. De kan också skickas tillbaka för omtolkning av känslans värde. Olika känslor får olika värde och därmed olika reaktivitet och reglering. Detta kallas affektiv stil, och dess olika parametrar kan mätas objektivt. Det finns individuella skillnader i relationerna mellan PFC- och amygdala funktion och specifika komponenter av affektiv stil. Speciellt positiv affekt och välmåga påverkas och dessa associeras med höga aktivitet i vänstra prefrontalcortex (PFC). Det leder till en effektiv modulering av amygdala-aktivering och ger en snabb återhämtning i respons till negativa och stressande händelser. I perifer biologi fås lägre basal kortisolhalt och högre nivåer med antikroppar.

ANS-responsen (sympatikus och parasympatikus) studerades mest angående de negativa känslorna ilska, avsky, rädsla, ledsenhet, detta för att det fanns skäl att anta att positiva känslor inte skulle ge några skillnader i responsen. Deras beteende kräver inte ett stort autonomt stöd. Positiva känslor associeras mera med fysiologisk tystnad, och deras funktion är att "göra ogjord" den automatiska aktivering som negativa känslor åstadkommit (energisparande). Positiva känslor är en bra och snabb neutraliserare som vaktar homeostasen. Se äv. vänster – höger problematiken.

Levenson bekräftar att ilska ger högre fingertemperatur än rädsla. Dessutom har han fått fram en reaktionsgradient i hjärtslagsfrekvens, så att ilska ger flest hjärtslag, sedan rädsla, ledsenhet och avsky i nämnd ordning. Rädsla ger störst perifer kärlutvidgning, och högre fart på blodet.

Att kunna sätta ord på sina tankar och känslor är viktigt. Metaforer (ex. i drömmar) kan också användas.
Den som inte får någon hjälp från omgivningen måste hjälpa sig själv. Ett skydd (skal) mot hopplöshet och osäkerhet kan vara hårda, värkande muskler. Muskelsmärtor kan tolkas som ett rop på hjälp och är lättare att uthärda än själsliga smärtor. Amygdala är viktigast för rädslan.

Kärlek gör dig ledsen?
Kärlek kan göra dig ledsen och deprimerad ibland. Ett av symptomen som OCD har är sänkt serotoninnivå. Och det har ju satts i förbindelse med depression och ångest. Man har funnit 40% lägre halter hos nyförälskade än hos motsvarande "normala".

Förhållanden kräver arbete. Och man orkar inte efter en tid. Molekyler är inte hela historien. Kultur, andra omständigheter, personligheter och en hel massa annat avgör vem som förvrider huvudet på oss och vem som lämnar dig kall. Att ta "förälskelsepiller" är inte lyckat - utan att göra det bästa av de naturliga "höjdare" som livet ger.

Litteratur:
Daniel G. Amen, M.D. 2007: Sex on the Brain. 12 Lessons to Enhance Your Love Life. RandomHouse.
Bunkholt - Sandsberg S.1997: Kroniska muskelsmärtor – psykosociala orsaker och konsekvenser. – i Gunvaldsen Abusdal U. & Natvig B. (red.) : Fibromyalgi. En bok om muskelsmärtor. Liber AB.
Davidson R. J. 2004: Well-being and affective style: neural substrates and biobehavioral correlates. Philos. Trans. R. Soc. London B., Biol. Sci. 29: 359 (1449) 1395 - 411.
Davidson R.J. 2003 a: Affective neuroscience and psychophysiology: toward a synthesis. Psychophysiology 40:(5): 655 - 665.
Helen Fisher, 1994: Anatomy of Love: A Natural History of Mating, Marriage, and Why We Stray. RandomHouse.
Levenson R.W. 1994: The search for autonomic specifity. – i Ekman & Davidsson (red.) 1994: The Nature of Emotion; Fundamental Questions. Oxford Univ. Press. NewYork. 252 – 257.
Shweder R.A. 1994: You are not sick. You are in love. Emotion as an interpretive system. – i P. Ekman & R.J. Davidsson (red). 1994: The Nature of Emotion; Fundamental Questions. Oxford Univ. Press. NewYork. 32 – 44.
Rowe D. 1991: Depressionshandboken. Forum. Borås.
http://www.canadianliving.com/relationships/love/10_ways_to_make_your_love_unforgettable.php
http://www.abc.net.au/rn/talks/8.30/helthrpt/stories/s49793.htm
http://www.youramazingbrain.org/lovesex/sciencelove.htm
http://www.tidesoflife.com/chemistrylessonforlovers.htm
http://xray.bmc.uu.se/Courses/Bke1/1998/Projects/Lovechem/projekt.html
http://www.mikelee.org/the-science-of-love-chemicals-and-romance.html
http://www.mikelee.org/the-science-of-love-controlling-love.html

Kärleken, den mest fruktade

"Vi är rädda för allt möjligt, men mest av allt är vi rädda för kärleken," säger Rosen, Boehle och Bays i sina böcker. Kärleken är fruktansvärd för att den kräver allt av oss. Den kompromissar inte, den tål inga hemligheter, den är kapitulation utan kontrollmöjligheter. Kärlek är att ge sitt hjärta i pant till en annan mänska, utan garantier att det slutar lyckligt. Kärlek kräver stor tillit. Få är beredda att till hundra procent gå med på detta. En kärlek som inte är villkorslös har stora chanser att ge oss sårade hjärtan. Det är därför vi är rädda. Ingen vill frivilligt ådra sig brustet hjärta. Rädsla ger stress. Kärlek är helande.

Rädslor ger stress. Ofta tänker man sig att stressen kommer utifrån, men den kan lika gärna komma inifrån dig själv. Din kropp har ingen skillnad på varifrån den kommer. Mängden stress är heller inte så viktigt, utan hur du tar den. Stresshantering kan se olika ut. Alla har sin egen variant. Med ett modernt ord kallas det coping. Det är hur man handhar den totala stressbördan som ligger på ens axlar. Det finns bra sätt och så dåliga sätt. Aktiva och passiva, som i bokföringen. Stress ger kroppsliga och psykiska besvär. Utmattning och stress kan leda till ökad spänning och smärta i kroppens skelett och muskler. Hjärnans förmåga att filtrera impulser från kroppens muskler och skelett minskar när man är utmattad. Därför kan smärtsignalerna bli fler och upplevas tydligare vid ett utmattningstillstånd. Hjärnstress gör att den vänstra hjärnhalvan används mycket mera och då lider helhetsbilden. Proportionerna försvinner och vi ser på världen genom ett nyckelhål. Försök själv göra det, och du ser bara detaljer. Skönheten i omgivningen försvinner helt.

ABC om stress Stress kräver energi. Resultatet är anpassning. Där har vi stressens nyckelfunktion. Då vi talar om coping är det kanske lättast att tänka den som en social hierarki. De som har god stresshantering befinner sig oftast högt upp i hierarkin. De har god ekonomi, god status både i form av makt över andra mänskor och i form av materia runt sig. Också familjen kan vara uppbyggd för att vara en statussymbol. Den här gruppen gör något åt problemet. Den sociala omgivningen är viktigast då vi utvecklar en sjukdom, inte vårt medicinska kunnande. Någon har träffande sagt, att vår bästa läkare är en biolog, som kämpar hårt för bättre miljö. Eller en politiker. Något att tänka på. De som har dålig stresshantering finns lägst nere i hierarkin. Det är våra barn. Kvinnorna likaså, speciellt ensamstående kvinnor (och vissa män) och kvinnor med lågstatusjobb. De har små kontrollmöjligheter och siktar in sig på att dämpa olustkänslorna, ex. med humor. Inte underligt att det är dessa som får reuma och värk. Vilken mänskotyp vi är bestämmer också hur vi reagerar på stress. Det finns en metod som heter Enneagram som kan användas för att ta reda på typ; där finns 9 olika. Vår typ är oftast ett inlärt beteende, dvs. det är våra upplevelser som är avgörande. Upplevelser är som vi lärt oss att medvetandegöra via känslor. Graden av medvetandegörande kan variera mycket. Speciellt rädslor ger spänningar i kroppen. Du behöver bara tänka på din reaktion om du skulle möta en björn för att inse det. Det känslostyrda, autonoma nervsystemet bestämmer kanske mest vad som händer i din kropp. HPA- och SAM-axlarna är nyckelbegrepp, som jag inte skall gå in på mera här. Då vi talar om stress brukar vi oftast använda tre typer, A, B och C. Också Jungs fyra typer brukar ofta användas. A-typen. Det är de nervösa mänskorna. De som inte kan sitta stilla. De som vill vara "nyttiga" och till lags. De som blir aggressiva ibland. Man kom på dessa vid en läkarmottagning. Man såg att det var bara den främre kanten av stolarna som nöttes. Kliniken hade också ovanligt många som led av hjärt- och kärlbesvär. Cancersjuka och de med fibromyalgi hör också ofta hit. De är "världens snällaste mänskor". B-typen. Den som tar allt lugnt. C-typen. De är de som hellre flyr än fäktar. Inlärd hjälplöshet. Lidande är ett sätt att bekräfta kroppsligen vad vi mentalt redan erfarit (underkastelse). Den sociala, yttre världen "kryper in under skinnet". Ofta är de fysiska symptomen inte livshotande, utan resultatet är just lidande. Smärta är en psykisk sak som känns fysiskt. Alla känslor går ut i kroppen. Jag tycker att den "vanliga" ilskan är lite bortglömd. Forskningen handlar nästan bara om den problematiska och sjukliga vreden. Men ilskan är viktig för oss. Den slår larm om att något är fel, så att vi inte står likgiltiga i en situation som vi behöver förändra, den markerar för andra var våra gränser går. Katharsisteorierna om ilska verkar dock inte stämma i verkligheten. Ju mer man lever ut sin ilska och sina aggressioner, desto mer tycks de växa i stället, ju mer man ältar oförrätter, desto argare blir man. "Aggressionshämmad" har varit ett vanligt, negativt begrepp inom psykologin. I dag är de flesta forskare på området överens om att det stora problemet inte är för lite aggressivitet, utan för mycket.

Vad göra? Om man nu inte tillhör höjdarna, utan är en vanlig medelmåtta utan möjligheter att själv bestämma över sitt liv, hur skall man då kunna bemästra stressen? Vad gör alla mänskor? Jo, de skämtar och skrattar. Humorn är en underbar gåva vi fått. Om vi lyckas se det komiska i situationen känns den inte lika hemsk längre. I allmänhet är det upplevelsen av positiva känslor som är viktig som motpol till de negativa. Och förmågan att förlåta, speciellt sig själv. Man måste tillåta sig att vara bara en mänska med fel och brister. Det är vi alla. Känslan av ett sammanhang och en mening med livet är också viktig. Religionen kan fungera som en sådan. Eller känslan av en uppgift i livet. Djur och natur med dess skönhetsupplevelser är ett annat sätt att stressa av. Många välkomnas hem av en hund som vill ut och gå. Vandringar i naturen hör till finländarnas favoritsysselsättningar. För mig personligen har det här sättet varit viktigt, därav yrkesvalet. Jag kan inte låta bli att berätta en historia av de många mina föräldrar brukar berätta om mig. (Ibland blir det litet pinsamt.) Jag hade studerat biologi några år och var på besök hemma. Mina föräldrar hade minkfarm där jag brukade hjälpa till. Den här gången fann jag ett mössbo med helt försvarslösa, små mössungar. Jag hade inte hjärta att trampa ihjäl dem, utan lade dem i min vante och tog hem dem. Jag fick sedan bråttom tillbaka till Åbo och glömde tala om vad som fanns i min vante. Där låg vanten sedan bredvid spisen. Efter ungefär två veckor ringde min mor och berättade vad hon fann. En vante som kryllade av möss. Hon förstod genast vem som varit framme. Konstigt att de levde så länge, arma krakar. Hon var inte glad. I dag skrattar vi båda gott åt händelsen. Musik, meditation och dagdrömmeri kan också vara en utväg. Alfons Åberg hade en sådan fantasikompis, som tyvärr ofta gjorde de stygga sakerna. Ibland blir kompisen mera konkret, till en bipersonlighet. Att skriva, läsa och måla kan också vara avstressande, åtminstone i den grad att man får en större förståelse och kunskap. I allmänhet alla kreativa sätt. Kreativitet sitter i högra hjärnhalvan; positivt tänkande, eller dämpande av känsloflödet i vänstra hjärnhalvan. Det har man funnit vid meditationsstudier. Positiva känslor associeras mera med fysiologisk tystnad, och deras funktion är att "göra ogjord" den automatiska aktivering som negativa känslor åstadkommit (energisparande). Positiva känslor är en bra och snabb neutraliserare som vaktar homeostasen. Känslor ger också större anpassning jämfört med reflexer och halv-automatiska responser. Ger rationell problemlösning, flexibilitet (mera än vanor och attityder) och kontroll. Känslor och medvetande är därför anpassning. Om du jämför dessa faktorer med faktorerna som ger god hälsa ser du likheten. Stress är därför enligt min uppfattning i grunden en god sak. Men för mycket av det goda är också illa, som vi alla vet. Lagom är bäst.

Stress är inte detta Ordet stress har använts löst hit och dit. Det är kanske bäst att klart säga vad stress inte är: Stress är inte nervös spänning. Stress reaktioner finns även hos lägre djur och i växter utan nervsystem. En alarmreaktion kan fås också genom att skada en denerverad kroppsdel. också under djup bedövning och medvetslöshet. Även i cellkulturer utanför kroppen. Stress är inte en "första-hjälpen" utlösning av hormoner från binjurmärgen. I akut stress ses ofta en adrenalinutlösning, vilket påverkar hela kroppen. Dess roll i allmänna inflammatoriska sjukdomar som artritis, tuberculosis är liten, men dessa kan ändå ge stor stress. Adrenalin spelar inte heller någon roll i lokala stressreaktionen. Stress är inte det som orsakar en utlösning av hormoner frän binjurebarken (kortikoider). ACTH (hypofyshormon) kan utlösas utan att ge bevis på stress. Stress är inte ett icke-specifikt resultat av skada enbart. Normala och tom. trevliga aktiviteter - ett spel, tennis eller en passionerad kyss - kan ge ansenlig stress utan att ge stor skada. Stress är inte en avvikelse från homeostas. Alla biologiska funktioner - ljud, ljus, muskelkontraktion mm. - ger en markant avvikelse från homeostasen i de aktiva organen. Detta beror troligen på ett lokalt behov av ökad energi, men kan ge enbart en lokal stress som inte ens behöver ske samtidigt med den specifika aktiviteten. I dag talar vi mycket om allostasi. Stress är inte det som orsakar alarmreaktion; det gör stressorerna, inte själva stressen. Stress är inte identisk med alarmreaktion eller med G.A.S. ("general adaptation syndrome", kallas i dag stressfaser) som helhet. G.A.S. karakteriseras av vissa mätbara organförändringar som orsakas av stress. Stress i sig är inte en icke-specifik reaktion. Mönstret i stressreaktionen är mycket specifik: den påverkar vissa organ (Binjurarna, thymus, mag-tarm-systemet) på ett mycket specifikt sätt. Stress är inte en reaktion mot vissa saker utan kan produceras av vad som helst. Stress är inte nödvändigtvis oönskad. Det beror på hur du tar det. Stress från misslyckanden, förödmjukelse eller infektion är skadlig, men stress från eggande, kreativt och framgångsrikt arbete är nyttig. Liksom energikonsumption kan stressreaktionen ha både goda och dåliga sidor. Stress kan inte och borde inte undvikas. Alla är satta under stress i någon mån. Också medan du sover måste hjärtat fortsätta slå, lungorna andas och hjärnan arbeta i form av drömmar. Stress kan undvikas endast genom att dö. Påståendet "Han lider av stress" är meningslöst. Vad vi faktiskt menar är att han har för hög stress. Alltså, stress kan inte definieras. Stress är mycket reell.

Inre stress Varifrån kommer inre stress, och vad är det? Man tänker sällan på att det är vi själva som skruvar upp förväntningarna och ställer målen. Då är det också vårt eget fel många gånger om dessa inte stämmer med våra resurser. Det är så lätt att skylla på någon/något annat. Det är vi som godkänner att någon/något får påverka oss. Vi ger det vikt och betydelse. Din kropp har en yttre värld, en omgivning, och en inre värld, din fysiologi. Vi fokuserar ofta på vår yttre värld då det gäller stress, och det är förstås helt ok. De yttre faktorerna kan vi göra något åt. Vi kan dra ner på tempot. Ofta hjälper det inte. Jag har alltmer blivit övertygad om att det inte är vår yttre stress som gör oss sjuka, utan vår inre, vår fysiologi, och allt som styr den. Och en av våra viktigaste styrfaktorer i fysiologin är rädsla. Speciellt rädsla som vi upplever som barn, kanske för att då har vi ingen makt, inga kontrollmöjligheter, liksom i kärleken ovan. Det är absolut omöjligt för oss att ha god stresshantering. Om det dessutom sker innan språket utvecklats kan vi inte heller uttrycka vår rädsla. Vart hamnar den då? Naturligtvis i kroppen. Den hamnar i vår omedvetna kropp. Där kan den finnas hela livet, eller aktiveras av någon association, eller någon energitillförsel. Terapier som Rosenterapi hittar oftast sådana "undanstoppade" känslor. Vår kropp är klok, som tar hand om dem åt oss, tills vi är kapabla att omarbeta dem i medvetandet.

Sorg ger en inre förgiftning Alla gifter som lagras i din kropp. De farligaste är de fettlösliga som lagras i din fettväv. De samverkar med varandra och med andra faktorer, också med tillfälliga yttre faktorer som elektriska kraftfält, sur miljö, solsken och inre som hormonstatus, ålder mm. Att sorg faktiskt är stressande fick jag mycket handgripligt lära mig. Och att sorg kan göra oss gråhåriga över en natt, att sorg kan döda. En medelålders man sökte. Han hade alla tecken i kroppen på en förgiftning, men han påstod att det inte kunde stämma. Ländryggszonerna var ömma, men ingen värk. Men den känslomässiga ryggen sade till skarpt, och detsamma den känslomässiga avgiftningen. Så jag kopplade ihop det med gammal, obearbetad sorg. Frun hade dött flera år tidigare. Tänkte att det säkert var förklaringen. Så nästa dag fick jag läsa i tidningen att dottern dött plötsligt. Jag hade aldrig förr tänkt på det här sättet. Att starka känslor skulle nedsätta främst leverns arbetsförmåga. Antalet stresshormon ökar förstås kraftigt, och de skall också levern klara av att bryta ned, men det är också något annat. Själva leverns arbetsförmåga skadas. Levern bryter ner gifter i två faser. Den första fasen gör avfallet bara giftigare, då det spjälks. den andra fasen skall foga ihop avfallet på ett nytt sätt, så det kan föras ut ur kroppen. Här behövs svavel och glutamat. Men inhibieras fas II så får vi ju en sådan endogen förgiftning. Ökad bildning av fria radikaler i kroppen gör sitt till.

Man behöver sina sjukdomar Varför lyder inte folk föreskriva order för att bli bra? Varför gör de inte som vi säger? Varför gör de sådant som man säkert vet är skadligt? Vill man ha sina sjukdomar? Vill man inte bli bra? Det kan faktiskt vara så ibland. Om kostnaderna (psykiskt och fysiskt) med att bli frisk överstiger tillgångarna (de personliga resurserna och interaktionerna) kan det bättre alternativet vara att förbli sjuk. Det är i alla fall socialt accepterat. Och det skall helst också synas att man är sjuk. Accepteras inte nödropet genast, tvingas den sjuke att bli ännu sämre. Ifall han inte anser sig kunna bli frisk. Ett sådant samband har visats ex. för fibromyalgi. Det här sker förståss inte medvetet, utan det är de undermedvetna, obearbetade processerna som styr. Ibland kan också de yttre faktorerna faktiskt vara övermäktiga. Det får man lov att acceptera. Sjukdom är ett medel i kampen om status och makt.

Sjukdom och hälsa - en balansgång Det verkar som om hälsa är en balansgång mellan god anpassning = friskhet å ena sidan och dålig anpassning = sjukdom å andra sidan. Immunsystemet och ämnesomsättningen är också beroende av en god anpassningsförmåga. Allostasi är en balans som skapas genom att framkalla ännu mera störningar, ex. sjukdomen förvärras. Detta är vanligt vid manuella terapier och följer helt kaoslagarna. Stress behöver inte vara enbart skadlig. Den har många positiva och livsviktiga sidor. Vår goda anpassningsförmåga, som vi berömmer oss av, hade vi inte haft utan stress. Vi övervinner hoten och hindren. Vi har drömmar och ställer upp mål. Hälsa kan inte sägas vara frånvaro av sjukdom. Den som ser fysiskt frisk ut kan må psykiskt dåligt. Inom alternativ medicin brukar vi jämföra med ett isberg. Vi ser toppen av berget som den etablerade, fysiska sjukdomen, men under ytan finns det oändligt mycket mera. Längst ner av isberget finns total friskhet och hälsa. Skolmedicinen åtgärdar bara toppen, om ens det. Alternativmedicinen åtgärdar också det som finns under vattenytan och som vi ej kan se. Total hälsa måste på detta sätt att se vara mycket sällsynt och kortvarig. Och stämmer den här definitionen ovan så måste det förhålla sig just så. Vi kanske inte behöver eftersträva total hälsa, utan en rimlig hälsonivå i den här jämvikten.

Varning för terapeuter I det här fallet finns det några saker man alltid skall komma ihåg: Terapeuten har nästan alltid egna ouppklarade problem som han/hon försöker bearbeta via dig. Terapeuten kan lätt vilseleda dig, eftersom du i denna situation är så sårbar. Godkänn ALDRIG något som inte känns äkta. Rowe, som själv är terapeut poängterar: VARNING FÖR TERAPEUTER. Men utan vägledning kanske du inte klarar av att ta reda på vem du är. Se till att terapeuten själv vet vem han/hon är. (Det här är svårt, för omedvetna trauma som ännu påverkar ens förklaringsvärld KAN MAN ABSOLUT INTE SJÄLV, dvs. din hjärna, VETA AV.) Du bär själv ansvaret för dina val. Dina föräldrar är inte skyldiga. Eller din chef, din man. Du väljer. Föräldrar KAN ALDRIG VARA PERFEKTA. De är också barn till icke perfekta föräldrar osv. Som barn är du helt beroende av dem, men som vuxen kan du ta ställning till deras värderingar och beteenden. Gör det. Se deras brister och acceptera dem som mänskor. Du skall se att relationen mellan er vips blir mycket bättre. Du behöver dina icke-perfekta föräldrar för att växa. Tacka dem för att de inte gjort allt rätt. Då har du en chans att ta reda på sanningen om dig själv. Det här betyder ändå inte att barnmisshandel och brottsligt beteende skall accepteras. Sådana trauman är det mycket svårt att ta sig ur. De sitter djupt nerbäddade i kroppen. Du behöver din uppfostran för att bli en social, medkännande individ.

Sjukdom är samhällets beställning Då hälsa jämförs med klass får man nästan alltid samma svar. Sämst hälsa av alla har de lågavlönade kvinnorna, arbetarkvinnorna, bäst hälsa har de högst avlönade männen, de högre tjänstemännen. Det verkar som om den låga sociala statusen straffas med lidande. Symptomen och sjukdomarna är sällan dödliga. Kvinnor lever ännu längre än män. Lidandet i form av värk, depression, allergier mm. har en social funktion, en underkastelsefunktion??? Och det är de sjuka själva som omedvetet framkallar symptomen. Det brukar kallas psykosomatiska sjukdomar, och är bäst accepterade hos barn, som inte själva har någon möjlighet att på annat sätt vinna acceptans. I slutändan betyder det här att det finns en social beställning på sjukdom och att ett ojämlikt klassamhälle aldrig kan bli friskt. All sjukvård måste börja med ren natur och god social miljö. Allt prat om inbesparingar i den sociala sektorn gör samhället bara mera sjukt, med allvarligare sjukdomar. Nu kan sjukdomen nog också bekämpas underifrån. Genom att höja självkänslan hos de drabbade kan symptomen minskas. Samhället gör detta genom sjukskrivning. Att överföra symptomen till en sjukdom är allmänt accepterat och fritar den som är sjuk från ansvar. Men betyder också att då han blir friskförklarad har han samma ansvar igen.

Vad är god hälsa Det har just inte forskats i hälsa. Man har beskrivit sex viktiga faktorer för att må bra: självständighet, frihet "Jag är oberoende" kontroll över tillvaron "Jag kan påverka" personlig utveckling "Jag lär mig ständigt" goda relationer med andra mänskor "Jag har vänner" känsla av att leva ett meningsfullt liv "Jag ställer upp mål som jag strävar mot" acceptera sig själv som man är "Jag duger" Salutogenes, dvs. hälsans ursprung, är något som allt mera kommer in i forskningen. Det sker ett skifte i tänkande från risker och materia, (ss. bakterieinflammationer och läkemedel) till ett tänkande om resurser och kunskap (ex. immunsystemets funktioner, livskvalitet). Omedvetna faktorer är i förbindelse med de autonoma funktionerna, muskelspänningarna och sättet att röra sig, och att de är uttryck för undermedvetna psykiska försvarsmekanismer. Vanligen blir inte kroppsuttrycken medvetna, liksom inte heller de ursprungliga utlösarna av uttrycket . "Mindre friska mänskor är ur stånd att formulera sina egna behov. De är mera vana att leva för andra, och de gör ofta litet för sig själv. Under behandling är de till att börja med ur stånd att ge en klar bild av sina känslor, sin frustrering, vrede eller depression (sk. introvert problematik). Då de slutligen upptäckt egna behov och känslor, slutar de använda sin sjukdom som ursäkt för att inte skaffa sig, eller göra, vad de vill. De finner energi i sitt inre och behöver inte mera sjukdomen som substitut för ex. depression”. Frågan om hälsa verkar ytterst vara en fråga om känslor, sammanhang och helheter, handlingsutrymme, sociala nätverk och självkänsla (jag-medvetande), vilket avspeglar mänskan som en social varelse . Sjukdom uppstår då toleransgränserna överskridits. På samma sätt som kroppen har sina smärtsamma helningsprocesser har också ”själen” sina ofta smärtsamma processer av sorg och depression. För att kunna bli helad krävs ibland att sjukdom framkallas (positiv feedback), ex. genom inflammation eller depression. Vi borde bättre lära oss se dessa samband. På så sätt skulle sjukvården kunna göras billigare, gm. att åtgärder kan sättas in tidigare och dyr specialsjukvård undvikas. Mycket tyder på att god hälsa grundläggs tidigt i barndomen, och utvecklas genom ett ständigt samspel mellan personlighet och omgivning under resten av livet. Lev här och nu, inte i det förflutna eller i framtiden. Låt livet komma till dig.

Litteratur:

Bays, Brandon, Freedom is. Liberating your boundless potential. Hodder & Stoughton. London. Boehle S.1994: Kroppen minns det du vill glömma – om kroppsterapier. Trevi. Bunkholt - Sandsberg S.1997: Kroniska muskelsmärtor – psykosociala orsaker och konsekvenser. – i Gunvaldsen Abusdal U. & Natvig B. (red.) : Fibromyalgi. En bok om muskelsmärtor. Liber AB. Davidson R.J. 2003 a: Affective neuroscience and psychophysiology: toward a synthesis. Psychophysiology 40:(5): 655 - 665. Diderichsen-Hult A.-C. 2000: Skolhälsovård – ett område med stora möjligheter ur ett folkhälsoperspektiv. – i Hertting A & Samuelsson J. (ed.): Smärta och trötthet – ohälsa i tiden. Studentlitteratur. Frankl, Viktor (1947)1981: Livet måste ha en mening. Supra-meningen. Aldusserien. Hertting A. & Larsson S. 2000: Smärta och trötthet – en utmaning för hälso- och sjukvården. I Hertting A & Samuelsson J.(ed.): Smärta och trötthet – ohälsa i tiden. Studentlitteratur. Jaffe T.D. 1981: Din inre läkare. Psykologiska tekniker för att återvinna hälsan och förhindra sjukdom. W&W. Stockholm. Jonsdottir, Ingibjörg H, & Holger Ursin, 2008: Stress. Fyss. http://www.svenskidrottsmedicin.se/fyss/pdf/44_Stress.pdf Krohn, J. (ed.), et al. 1996: The Whole Way to Natural Detoxification: Clearing Your Body of Toxins. Hartley & Marks Publ. Lundberg Ulf & Wentz Görel 2005: Stressad hjärna, stressad kropp. Om sambanden mellan psykisk stress och kroppslig ohälsa. W&W. Mayland, Elaine , 1995: Rosenmetoden. Energetica förlag. Scandbook, Falun Risse´n, Dag. 2006: Repetitive and monotous work among women. Thesis, Stockholms universitet, psykologiska institutionen. Rowe, Dorothy 1991: Depressionshandboken. Forum. Selye H.A syndrome produced by diverse nocuous agents. Nature 1936;138:32. Selye, Hans, The Nature of Stress, http://www.icnr.com/articles/thenatureofstress.html Svennevig H. 2003: Therapies of well-being. The use of touch-based therapies as tools of increasing well-being and understanding the self. Tammerfors universitet. Dissertation. www.acta.uta.fi Webb, Karen, 1997: Enneagram, de nio personlighetstyperna. Forum, Borås.