Visar inlägg med etikett själ. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett själ. Visa alla inlägg

lördag 11 oktober 2008

Hus för Liv, ej sjukhus, i antika Egypten

Gammal tro är ett av mina stora intressen. Det är fascinerande att se hur otroligt levande och vacker gammal filosofi kan vara. Ofta är den också mycket mångfasetterad. Dagens kristendom kommer långt på efterkälken i jämförelse, och måste ses som ett stort steg tillbaka, ett skal allena. Hur otroligt framgångsrik har inte vår kultur varit i dag utan den katolska kyrkan.

Det är främst filosofin och läkekonsten som intresserar. I senaste numret av Illustrerad Vetenskap fanns en artikel om hur otroligt avancerad farmacin var i faraonernas Egypten. Också annan medicin var framgångsrik. All filosofi byggde på magin, som var mycket utvecklad och den ädlaste av alla konster.

Medicinska institutioner, sk. Hus för Liv, fanns i det antika Egypten ända från 1 Dynastin på c. år 3000 f.Kr.. Obs. namnet. Ej Hus för Sjukdom som vi har hos oss. Man var rädd om sin hälsa på den tiden. Vid tiden för 19 Dynastin, c. 1200 f.Kr. fick arbetarna där förmåner som sjukförsäkring, pension och sjukpenning.


Solguden

Kung av Nord och Syd, Men-kau-Ra, som lever i evighet, född i himlen av Nut, maka till Seb, hans far som han älskade. Må hon, din mor bred ut sina vingar över dig och bevara dig från dina fiender, o Kung av Nord och Syd, Men-kau-Ra, som lever i evighet. Nut lade det stora Ägget, varifrån solguden kom i form av en (fågel) fenix. I form av Bennu är fenixen symbol för själavandringen och pånyttfödelsen. Ägget är symbolen för alltings början. Ur ägget utvecklades sedan matematiken, elementen, det onda och det goda.

"Thy mother Nut spreadeth herself over thee in her name of 'Mystery of Heaven,' she granteth that thou mayest be without enemies,"

Ra, far till Osiris, kastrerar sin far, ur blodet föds gudarna Ammiu. Det här är samma berättelse som då Kronos kastrerar sin far Uranus. Också annars är den grekiska och den egyptiska gudavärlden lika. Osiris är Hermes. Orsaken sägs vara att Gaias stora odjur Tyfon skrämde slag på alla gudarna då han attackerade Zeus, så de måste fly till Egypten. De flydde förklädda till sin djurform. Därför kan de egyptiska gudarna ha många olika ansikten, allt efter tillfällets allvar. Isis och Sophia kan anses vara samma gudom, kunskapens ljus, de vises sten, gudmodern. De är kärlekens och magins beskyddare, läkekonstens och pånyttfödelsens gudinnor. De ingår det heliga äktenskapet, hieros gamos, med sin manliga motsvarighet och föder det heliga barnet. Allt inskrivet i zodiaken.

Ra - gud över himlen, bocken, ögat

Seb - gud över jorden, Nut - himlavalvet, stjärnhimlen (natt)

Osiris - gud över underjorden, Isis, hans maka, Horus, det heliga barnet, ögat är som Ra´s men spegelvänt.

Shu - himlens kropp, solstrålarna som kommer ur Ra´s öga

Det finns fyra stora Egyptiska religioner, och många mindre, med överlappande mytologi, teologi och iconografi (i många gamla religioner fanns det ingen strikt lära, ex. Hindu religionsfamiljen och asatron). Alla antog en m.el.m. henoteistisk/katenoteistisk syn. Det är fel att anse dem som strikt polyteistiska som den grekiska och romerska gudavärlden. De fyra stora religionerna är:

Heliopolis Theology (Atum) Memphis Theology (Ptah) The Hermopolis theology (Thoth) Theban Theology (Amun-Ra)
Heliopolis Memphis Hermopolis Thebe

Egypten var dessutom roten till den första äkta monoteistiska religionen, dyrkan av solen eller atenism, under farao Akhenaton eller Amenhotep IV (han som gifte sig med Neferiti). Detta gjorde att han ådrog sig omgivningens vrede. En del av hans psalmer återfinns i bibeln. (Moses var en egyptier som fick sin tro från Akenaten?)


Initieringsriter

Antika Egyptens civilisation varade längre än hela den tid som vi i dag kallar 'nedskriven historia' över tre tusen år. Under dessa årtusenden utvecklade egyptierna en mångfald gudar och gudinnor, samt esoteriska färdigheter, där vi ännu i dag finner gömda sanningar.

Problemet med tolkningen av dessa gamla religioner är att kunskapen ansågs vara farlig i fel händer och den skyddades därför noga i sk. mysterier. Man måste visa att man kunde hantera kunskapen innan man fick den (initieringen). All undervisning skedde från person till person. Det här var en av orsakerna till att det skar sig mellan den katolska kyrkan och den gnostiska kyrkan. Katolikerna ville ha en allmännelig kyrka utan hemlig kunskap. Att den därigenom urvattnades brydde man sig mindre om. Kanske man insåg att detta stärkte kyrkans maktposition.

Denna rika egyptiska tradition var till största delen okänd fram till 1800-talet då hieroglyferna till sist avkodades. http://www.sacred-texts.com/egy/index.htm


De viktigaste texterna:

Pyramid Texterna Samuel A. B. Mercer, [1952].

De äldsta heliga texterna i världen, dateras tom. tillbaka till 3100 f.Kr. Begravningsritualer från de tidiga pyramiderna.

Den Egyptiska "Book of the Dead" E. A. Wallis Budge, [1895].
Mest känd, beskriver resan in i livet efter detta.

Den Egyptiska Himmel och Helvete E. A. Wallis Budge [1905]
En resa genom den nattliga sidan i Egyptens kosmos.

Vol. I: The Book of the Am-Tuat
Vol II: The Book of Gates
Vol III: The Egyptian Heaven and Hell

Liturgin för Begravningsoffer E. A. Wallis Budge [1909].
Känd som "boken om öppnandet av munnen". Innehåller ett stort utdrag ur pyramidtexterna.

Den Demotiska Magiska Papyrusen från London och Leiden F.Ll. Griffith och Herbert Thompson [1904]
En sen egyptisk magisk text, känd som 'Leydenpapyrusen.'

Gudarnas legender: De egyptiska Texterna E. A. Wallis Budge [1912]
Nyckelmyter. Innehåller De Iside et Osiride av Plutarch

Isis bördor James Teackle Dennis [1910]
Hymner till gudinnan Isis.

Egyptiernas visdom Brian Brown [1923]

Ptah-Hotep och Ke'gemini
Hermes Trismegistus, jfr. grekisk filosofi
Thoths bok

Rosetta Stenen E. A. Wallis Budge [1893, 1905]
Avkodade det antika skriftspråket, hieroglyferna.

Horapollos Hieroglyfer Alexander Turner Cory [1840]
Ett tidigare försök att förklara hieroglyferna som rena symboler. Ej framgångsrikt. Påverkade senare ockultismen.


Medicinska papyrusrullar skrivna 1000 år innan Hippokrates föddes.

Egyptisk papyrus Papyrus Ebers, en av de viktigaste medicinska antika texterna. Smith papyrus (kirurgi) och Brugsch Papyrus är andra antika texter. Papyrusen innehåller kapitel om hjärtat, preventivrådgivning, diagnos av graviditet och andra gynekologiska åkommor, tarmsjukdomar och parasiter, ögon- och hudåkommor, tandsjukdomar, kirurgi om sår och tumörer, benläkning och brännsår. Då man undersökt dokument ända från 3500 år tillbaka har man funnit bevis för att ursprunget till modern medicin ligger i det antika Egypten och inte hos Hippokrates och grekerna. Ebers papyrus innehåller 877 recept med över 700 olika droger.

Egyptian papyrus

Farmaci: "Många av de antika läkemedlen i de gamla skrifterna överlevde långt in på 1900-talet. Vissa finns faktiskt ännu i dag, fast i dag produceras den aktiva beståndsdelen syntetiskt", säger Dr Jackie Campbell, som undersökt dessa i flera år. De medicinska dokumenten som upptäcktes i mitten på 1800-talet, visade att läkarna i det antika Egypten behandlade sår med honung, resiner (kådor) och metaller. Man vet att dessa är antimikrobiella. Föreskrifterna kan bra jämföras med dagens farmacipreparat och många av dem hade terapeutisk verkan.

Som laxativ användes bl.a. bäverolja och som bulkmedel fikon och kli. Kolik behandlades med hyoscyamus, som används ännu i dag. Kummin och koriander användes mot tarmbesvär. Acacia används än i dag mot hosta och förkylning, medan aloe användes mot hudbesvär som salva och invärtes mot magbesvär och sjukdomar i mag-tarm-systemet. Så även i dag.

Vidare behandlades muskulo-skelettala störningar med massage för att stimulera blodflödet och fjäderfä för att ge värme och lindring. De använde selleri och saffran mot reumatism. I dag forskas det mycket om deras verkan som farmaceutiska medel. Används inom alternativ friskvård. Granatäppel användes för att stöta ut binnikemask och den kuren fanns i kliniskt bruk ännu för 50 år sedan. Granatäppel har en intressant historia som vi inte kan gå in på här.

Också ordet farmaci kommer från Egypten.


De dödas bok "Manifesterad i ljuset," "framkommen ur dagen," född av dagen," (i Thebes version). Själen och resan till livet efter detta.

Vissa delar av De dödas bok är äldre än 3000 år f.Kr. De äldsta delarna är lika gamla som mänskans civilisation. Det är absolut omöjligt att datera exakt. http://www.sacred-texts.com/egy/ebod/ebod03.htm

Det område som var omgivet av flest magiska ritualer var begravningen av de döda. För att man skulle få fortsatt liv efter döden trodde de att man var tvungen att bevara kroppen efter den döde. Detta skedde genom balsamering med hjälp av natron, en sorts salt.

Thoth var en mångud som spelade en viktig roll i Osiris legend och vid dömandet av de döda i Maats tempel (nedan). Thoth sades vara mäktig i kunskap och gudomligt tal. Han var uppfinnare av det talade och skrivna språket. Som böckernas härskare var han gudarnas skrivare och skyddshelgon för alla skrivare. Han erkänns som uppfinnare av astronomi, geometri och läkekonst. Thoth var jordens mätare och stjärnornas räknare, intendent och registrerare av all kunskap. Det var Thoth som ansågs ha skrivit viktiga religiösa texter som Dödsboken.

Toth, med hundhuvudet (trohet). Han har solen runt sitt huvud, en caduceus (orm) och en typ av kors (Crux Ansata).

Både korset och cirkeln var fruktbarhetssymboler, för i den antika världen ansågs att Naturens skapande, generativa krafter vara ett uttryck för gudomen. Crux Ansata kombinerar det manliga TAU med den feminina ovalen och exemplifierar principen för fortplantning, skapande av nytt liv. Är även symbol för evigt liv. Ormstaven var symbol för hans roll som rådgivare till gudarna, precis som Hermes, samt för återuppståndelsen. Ormen blev senare symbol för läkarkåren. Under antiken var ormen ett magiskt djur, som var förknippad med underjorden och det undermedvetna (den högsta kunskapen), eftersom ormen kröp fram på magen (jordenergi). Toth skyddade Horus-babyn efter mordet på Osiris. Horus dog, men återuppstod från de döda.

Hermes Trismegistus gav kunskapens ljus i de antika mysterierna i Egypten. "Han bar en smaragd på vilken fanns antecknad all filosofi, och en caduceus som symbol för den mystiska upplysningen. Hermes Trismegistus fångade Tyfon, draken av okunskap och mental, moralisk och fysisk perversion." Man tror att Hermes och Toth var en och samma gud.

Då får också en annan vanlig Ouroboros sin förklaring. En med ormen (kunskapen) och draken (okunskapen) och livets träd i mitten (elden, evigheten, evigt liv). Horus var gud för tiden. Nu och i evigheten. Hans fyra söner vaktade alla världens hörn.

Isis är en av de tidigaste och viktigaste gudinnorna i forntida Egypten. Som en bevingad gudinna representerar hon vinden. Hon betraktades som den feminina motsvarigheten till Osiris, en roll hon troligen upptog långt före gryningen av det dynastiska Egypten. Inga andra egyptiska gudomar har stått pall för tidens tand så väl som Isis. Hennes kult utsläcktes inte med de andra egyptiska gudarna utan välkomnades av grekerna och romarna, hennes tillbedjan har t o m varat till våra dagar. Isis var en stor förtrollerska, gudinnan av magi (koppen). Tillsammans med Thoth, lärde hon mänskligheten läkekonstens hemligheter. Hon var Osiris balsamerare och väktare. Hon avbildas ofta på fotändan av kistor med de långa vingarna utbredda för att skydda den döde. Dotter till Nut och Geb. Syster till Osiris, Nephtys och Seth.

Isis representerar kärlekens makt att övervinna döden. Förutom att hon uppväckte sin man och bror, Osiris, tillbaka till livet, skyddade hon dessutom Horus från en säker död. Isis bär ofta sin son Horus på armen.

Isis är samma som Ishtar, Demeter, Gaia och sedan Sophia, och i urvattnad variant jungfru Maria, men Maria har berövats sin sexualitet. Isis bar också namnen Islene, Ceres, Rhea, Venus, Vesta, Cybele, Niobe, Melissa--Nehalennia i norr, Nerthus likaså.

Ur mitten av kaos föddes Osiris, och vid hans födelse hördes en röst som sade -"Härskaren över hela jordens har fötts." Ur samma mörka och kusliga livmoder föddes Isis, ljusets drottning, och Tyfon, mörkrets ande (som övervanns av kunskapen genom Hermes Trismegistus). Jämför de nordiska gudarna Odin, Freja och Loke. Där är Loke den onda guden som skall förgöra världen.
Osiris var Suverän gud och de dödas domare. Återuppståndelsens och det eviga livets symbol. Den som försåg med fertilitet och välstånd till de levande. Osiris symboliserade naturens skapande kraft och livets oförstörbarhet. Hans hud är grön för att representera vegetation eller röd för att representera Jorden. Son till Geb och Nut. Anubis (shakalhuvud) är också hans son, förutom Horus. Dessutom hade han en varg-gudsson. Osiris var samma gud som Brahma, Mitra, Baal, Adonis, Apollo, Odin...


Själen vägs fjäderlätt

Hären av välsignade i himlen kallades Annu, och det sades att själarna till de rättvisa var där förenade med sina andliga och upplysta, glorifierade kroppar (själ+ande) och att de levde där ansikte mot ansikte med Gudomen för all evighet. OBS likheten med bibeln.

"Han som är i graven sade, bedja Du, O vägare av rättfärdighet, att visa vägen för balansen så att den skall uppnås.'" Anubis, den schakal-hövdade, testar balansen med sin tunga. Utslaget ges i form av en konsol bestående av en fjäder. På vänstra sidan av balansen står den dödes, Anis, lycka eller öde" Shai och ovantill finns ett föremål kallat mesxen med ett mänskohuvud" som förmodas ha kontakt med stället där man fötts. Bakom står gudomarna Meskhenet och Renenet: Meskhenet. Ra ersätter den mera antika Tmu.


http://www.sacred-texts.com/egy/ebod/ebod15.htm



I Ani papyrus vägs hjärtat mot en fjäder för Lagen, Maat.








Själens irrfärder

"The dead man is at one and the same time in heaven, in the god's boat, under the earth, tilling the Elysian fields, and in his tomb enjoying his victuals"

Själva själsbegreppet hos egyptierna var mycket komplicerat. Man räknade med att människan hade inte mindre än 7 (9) olika själar eller själsbegrepp:
    1. REN - namnet, att känna till en persons himmelska namn är att ha makt över honom
    2. SECHEM - kraften, formen (skönheten)

    3. ACH - anden, den strålande, lysande, transformerade döda, polstjärnor som aldrig ändras, ibis eller fenix. Scarabén?

    4. BA - hjärtat, själen, kan stiga upp till himlen, paradiset, eller njuta av det jordiska livet i begravningsfesten. Fågel med mänskohuvud.

    5. KA - dubbelgångaren, individuellt ego, skapas med eller före den fysiska kroppen, armar mot skyn.
    6. CHEUET - skuggan, deltar i begravningsfesten. ett objekt som skär genom ljuset.
    7. CHAT - kvarlevorna. den fysiska kroppen, en fisk.
    8. AB - ett kärl med öron. "hjärtat", källan till goda och dåliga tankar, moraliskt medvetande, rätt och fel.

    9. SAHU - den spirituella kroppen, en kropp som har uppnått en viss grad av kunskap och kraft. kan ej fås smutsig längre.

Tyvärr känner vi inte längre till den exakta betydelsen av alla dessa själar. Det viktigaste av dessa begrepp torde vara BA - hjärtsjälen, för man avlägsnade alla inre organ ur den döda kroppen utom hjärtat. De övriga organen, lungor, lever, tarmar och magen balsamerades var för sig och lades i fyra s.k. kanoptkärl som stod under beskydd av de fyra Horussönerna För att den döde skulle kunna tala, höra och se efter döden genomförde prästerna en ceremoni som kallades "öppnandet av munnen". Den gick till så att prästen vidrörde den dödes mun, öron och ögon med ett magiskt instrument.

“Han som fortlever i alla ting” - guden Ra, avbildades som själen, Ba. Man trodde på den fortsatta existensen av BA (hjärtsjälen), KA (dubbelgångaren) och CHEUET (skuggan). Ba representerades ofta som en fågel eller en fågel med människohuvud , symboliserande de vitala principerna av mänskligt väsen. Ordet "Ba" översätts vanligtvis som "själ", men denna översättning är inte helt korrekt. En exakt översättning kan inte ges men ordet kan relateras till ett annat ord "Ba" som betyder "makt" eller "framtvingar". Ba dyker upp i det ögonblick som kroppen av en person förenas med sitt Ka, lämnandes kvarlevorna med Ka. Att detta representerades av en fågel reflekterar Bas rörlighet efter döden, när den flyger fritt omkring men kan återvända till kroppen och till offerborden för att ha tillgång till nödvändig näring. Från "En mans gräl med sitt Ba", en legend från mellersta Kungariket, får vi också lära oss att Ba även avsågs som ett slags medvetande och hade rollen som moraliskt sinne.

Khepera var en form av den uppstigande solen, och var både en typ av materia som är precis på väg att passera från inre (implicita) världen till yttre världen och bli levande, samt en död kropp som håller på att brista ut i ett nytt, strålande liv. Han avbildas som en mänska med en skalbagge till huvud. Scarabén var hans typ och emblem under antiken, för den troddes uppstå av sig själv (genom att avla sig själv). Myriader av skalbaggar och scarabéer fanns i gravkamrarna i Egypten och i Grekland.

Ouroboros, tidens början och slut.

Från Kleopatras anteckningar Chrysopoeia, betyder ”The all is one”. OBS halva ormen mörk, halva ljus, motsvarar yin & yang-begreppet, motsättningarna. Ouroboros är en symbol för Tiden, varifrån Visdom (Sophia) kommer. Pånyttfödelsen, livets träd, början och slutet.


Magin

Viktigaste kunskapen i antika Egypten. Hela det fornegyptiska samhället genomsyrades av magiska föreställningar och någon gräns mellan magi religion fanns ej. Magin användes främst som ett försvarssystem, och utövades på alla nivåer i samhället. Farao och staten skulle genom magiska ritualer skyddas från angrepp utifrån. I templen genomfördes dagliga magiska ritualer av prästerna. Genom att vidröra statyer och målningar med magiska redskap trodde man att man magiskt kunde aktivera dessa.

Många magiker var läkare och kunde bota sjuka med en handpåläggning, som Jesus. I bibeln berättas också om Simon Magus, magikern som tävlade i trollkonster med Jesus och Paulus. En annan trollkunnig egyptier omtalas också.
De gamla egyptierna har tillskrivits underbara, magiska krafter och djupa andliga insikter. De har också fått stå som upphovsmän till både Tarot-kortleken och delar av Gamla Testamentet. Alla magiska böcker var författade av Thoth och kom inom den västerländska magin att identifieras som Hermes Trismegistus, Hermes den trefaldigt store.

Leydenpapyrusen innehåller magiska formler till hjälp för de flesta situationer i en människas liv. Där finns formler för att vinna en kvinnas kärlek, olika sätt att bota sjukdom på, formler att på magisk väg tillskansa sig rikedom, m.m.

Historier och legender om trollkarlar är många i den egyptiska litteraturen, den mest namnkunnige torde vara Imhotep, farao Djosers chefsarkitekt och hovmagiker. Han var konstruktören bakom Djosers berömda trappstegspyramid i Sakkara som byggdes omkring 2700 f.Kr. I senare tid kom det att bildas en kult kring Imhoteps person, i Nya Riket 1557-1080 f.Kr. hällde skrivarna lite vatten på marken innan de började skriva, som en tribut till sin mästare Imhotep. Grekerna kom att identifiera honom som Askleipos - läkekonstsguden - flera århundraden efter hans död.

Blod och andra kroppsvätskor hade stor betydelse inom den egyptiska magin. Man trodde att blodet från gudinnan Isis skyddade magikern från alla ondskefulla attacker och hindrade envar från att utsätta honom för ondska. Vissa träd och plantor tillskrevs gudomliga egenskaper, så förknippade man t.ex. sykomoren med gudinnan Isis, magins beskyddarinna. Även papyrusväxten, lotusblomman och linet tillmättes magiska egenskaper. Man vördade även den psykodeliskt verksamma alrunan. I Leydenpapyrusen finns ett recept på en dekokt innehållande alruna, bolmört samt murgröna. Dekokten sades få en man att sova i två hela dagar, frågan är väl om han överhuvudtaget vaknade. Vitlök trodde man hade förmågan att stänga munnen på ormar och skorpioner, varför man gärna hade ett knippe vitlök inne i sina hus.

Magi betraktades i Egypten som en exakt vetenskap i sin högsta form, hemligheten om dess utövande avslöjades bara för det högsta prästerskapet. Prästerna var i det forntida Egypten både trollkarlar och präster, de hade att tillse att de dagliga magiska ritualerna utfördes vid templen och att gravoffer utfördes till de dödas ära och fortlevnad i dödsriket.

Världsägget

Den ursprungliga modellen till världsägget finns i Veda, där ägget representerar “rummet” eller alltings ursprung (det, essens). Alla möjligheter finns inom DET och vid utandning skapas världen, vid inandning förstörs världen. Därför finns det ingen skapare utom universum, skapelsen sker inom universum. Det är den kvinnliga aspekten av den skapande Brahman som skapar världen efter en illusion, maya, de sju världarnas evolution. Skaparguden är Vishnu, vilket är det närmaste vår egen Gud vi kan komma. Vishnu kommer och går, vartefter Brahm andas. Brahman är androgyn. www.teosofiskakompaniet.net. I följande skrifter skall jag närmare gå in på teorier om materians skapelse, både under antiken och i dag. Elementläran och elementarfysiken. De är mycket starkt besläktade.







REINCARNATION = The Cycle of Necessity. Universums fostervatten (germ), skvalpande inom Skapelsens ägg, etablerade världen och generationerna genom tre "gestalter". Det formade sakernas själ enligt virvlar/kraft (Virtue), sakernas kroppar enligt skönhet (Beauty) och de lagarenligt vilka själar och kroppar uppehålls enligt nödvändigheten (Necessity). Tillsammans utgör de arbetet (Work) som kallas det goda (the Good).

Den grundläggande rörelsen sker av The One mot de Två och från deras summa bildas triaden. Triangeln är skelettet i Universum, och hela diversiteten av livet vilar på en trefaldig grund. Den komplicerade manifestationsordningen kan få den okunnige att förlora det oförändrade TRE ur sikte. TRE är den vises GUD. Pythagoras var elev till Zoroaster och lärjunge till Brahmanas [Indien]. Phytagoras talserie bygger på denna filosofi.



De egyptiska vingarna är en symbol som finns över portarna till många egyptiska palats och tempel. Också faraos huvudbonad har den. Den föreställer de tre gudarna i egyptisk treenighet. Vingarna, ormarna och solskivan är tecken för Ammon, Ra och Osiris.

Egypten var smältdegel för hela den antika världen, där alla, också erövrarna, blev egyptier.

Och liksom Jeremia, redan har sagt – att Babylon (Kaldonien) var den ursprungliga källan varifrån alla dessa system har kommit, så är också slutledningarna från de mest insatta historikerna i dag. Än i dag kan vi se storheten i en kultur som existerade i över 3000 år i nästan oförändrad form. De mäktiga stentemplen i Luxor och pyramiderna vid Gize lär stå kvar i ytterligare några tusen år som en påminnelse om ett otroligt religiöst och gudsfruktigt folk. Låt mig avsluta med några ord ur Ptah-hoteps visdomsbok från omk. 2500 f. Kr. "Låt inte ditt hjärta bliva övermodigt för ditt vetandes skull tag lärdom av den okunninge såväl som den vise Vetandet vet inga gränser, ingen konstnär når fulländning". Det är fantastiskt så kunniga forntidens vise män var.

Litteratur

Egyptians, not Greeks were true fathers of medicine http://www.eurekalert.org/pub_releases/2007-05/uom-eng050907.php

Torsten Bodekull, EGYPTISK MAGI, egypmagi.htm

Egyptisk vetenskap av Patrik Wallin, www.arkeologi.uu.se/egy/infosv/egy11.pdf

Hippocrates : works ; translated by Francis Adams. The full-text of Hippocrates' works. The text has been taken from the Francis Adams translation of the works (London, 1849). The individual texts are accessible via a table of contents and are available as single Web pages. Alternatively, the entire text of the works may be downloaded as a compressed file (ZIP format).
http://etext.library.adelaide.edu.au/h/h7w/

http://etext.library.adelaide.edu.au/h/hippocrates// hela filen

Alchemy Web site and virtual library http://www.levity.com/alchemy/ contains over 100 megabytes of information and is divided into over 1300 sections containing over 2000 images and 200 complete alchemical texts. Nyare alkemi http://www.bium.univ-paris5.fr/histmed/medica/alchimie.htm

Medicina antiqua ancient Greek and Roman medicine.contains a selection of essays including selections from Galen's On the Natural Faculties. The announcements section provides news relating to scholarships and research in ancient medical history. http://www.medicinaantiqua.org.uk/

I swear by Apollo Physician... : Greek medicine from the Gods to Galen Greek medicine, through concentrating on principle figures such as Galen, Aristotle, Hippocrates and Dioscorides. The sections give brief biographical portraits of each of these individuals, along with images of their works and other miscellany. These features can all be clicked onto and enlarged for closer examination. There is also a timeline and brief bibliography of works for further reading.
http://www.nlm.nih.gov/hmd/greek/index.html

Egyptian Book of the dead The full-text of the Egyptian Book of the dead or Papyus of Ani, has been transcribed as part of the Internet Sacred Texts Archive, a freely available archive of electronic texts about religion, mythology, legends and folklore. The book is available as a sequence of web pages which can be browsed by section and includes a detailed introduction to Egyptian practices.
http://www.sacred-texts.com/egy/ebod/

The Asclepion introductory pages and links to the development and characteristics of early medicine. Focused on the ancient civilizations of Greece, Mesopotamia and Egypt,essays and bibliographies on disease and medical treatment http://www.indiana.edu/~ancmed/intro.HTM

http://www.indiana.edu/~ancmed/egypt.HTM Indiana University: Medicine in Ancient Egypt

http://en.wikipedia.org/wiki/Ancient_Egyptian_medicine

http://www.hom.ucalgary.ca/Dayspapers2001.pdf Pharmacological practices of ancient Egypt, Michael D. Parkins, 10th Annual Proceedings of the History of Medicine Days, 2001, 341 sid.

lördag 20 september 2008

Kärlek helar dig

Vi längtar alla efter kärlek. Utom kanske den som blivit bränd. Eller den som inte har tid. Eller den som.... Men de flesta längtar efter kärlek. Varför? Och vad händer då kärleken dör?

Vad är kärlek
Kärlek är något fint. Något stort, som tar hela oss i besittning. Inga halvmesyrer här inte.

Kärlek kräver en öppenhet och en beredskap att bli sårad, om och om igen. Inget kan vi hålla tillbaka, för gör vi det har vi inte heller kärleken. Den undflyr oss, just och just inom räckhåll. Det är då vi offrar hela vårt jag som vi får vingar. Vi kan inte säga "Så här mycket älskar jag, inte en bit mera". Den del som du håller tillbaka lever ett eget liv och håller dig tillbaka, du separeras från föreningen.

Du måste dyka i helt och fullt. Med risk för att få brustet hjärta. Med risk för att alla känslodammar brister. Då kan du uppleva välsignelsen med kärleken.

Kärleken kräver också att du tar fram dina mörka sidor och sådant som du inte är så stolt över. Också ditt skrämda jag, ditt otrygga jag, ditt avundsjuka jag, ditt ovärdiga jag, ditt avundsjuka jag, ditt ilskna jag... Ofta har vi inte ens erkänt dessa för oss själva, än mindre för någon annan. I gengäld får du förlåtelse och tacksamhet. Det märkliga är att ju mera perfekta vi är, desto svårare har vi att älska. Det är som om kärleken skulle kräva svagheter. Det är mänsklighet.

Också själva smärtan av kärleken, brustet hjärta, kan upplevas som kärlek. Om vi ger oss helt i dess våld kan vi komma ut på andra sidan som själva kärleken. Vi är kärleken. Kärleken finns överallt och alltid. Du badar i kärlek.

Ofta är det så, att det är då vi exponerar oss, då det krisar, då vi är som allra svagast, då kommer kärleken. Då ljuset faller på delar av dig som du gömt undan, inte velat se, då genomströmmas du av kärlek. Välkomna också dina mörka sidor, och du skall befrias. Du måste älska dig själv först. Eller åtminstone förlåta dig själv för att du inte är perfekt. Kärleken välkomnar allt. Den helar allt. Kärleken genomströmmar hela skapelsen, hela livsväven, hela universum. Kärleken är Gud.

Ofta tänker vi att kärleken kommer från en viss person. Utan den personen - ingen kärlek. Vi projicerar och personaliserar, kontraherar och gör ansvarig för. Vi skapar behov av den andre. Utan att inse att det är vi själva som har ansvaret, det är vi som skapar kärleken. Eller kärleken kanaliseras genom våra val.

Kärlek vid första ögonkastet

Då jag träffade min man en gång i världen var det kärlek vid första ögonkastet. Eller egentligen innan vi alls träffats överhuvud taget. Hela dagen innan gick jag omkring med en förväntan och den där sugande känslan i maggropen man har då man gungar högt. En föraning. På finska heter det salamarakkaus. Ett blixtnedslag.

Ett blixtnedslag kan också komma efter en lång bekantskap. Plötsligt så ser och förstår man bara. Oåterkalleligt. Det är som om en slöja dragits ifrån. Hjärnspökena viker undan.

Då jag fattar beslut är det litet likadant. Jag brukar gå och "ruva" på beslutet, dividera fram och tillbaka, och så plötsligt är det där. Solklart. Men kanske inte så enkelt att genomföra alla gånger. Men att fatta det kan ibland gå fort.

Vad är det egentligen som händer?

Den vanligaste orsaken bakom en förälskelse är en personlig kris som depression eller utmattning. Förälskelsen ger kraft att ta sig igenom krisen. Den ger högre självkänsla. Behov att bli självständig är en annan orsak. Kommunikationsbrister i det egna äktenskapet kan också driva fram en förälskelse. Eller en krävande och dominerande partner. Kvinnor drabbas oftare av blixtförälskelse, speciellt i medelåldern. Män har svårare att hantera den. Förälskelsen är absolut, den är som en sjukdom.

Förälskelsen handlar mycket om de egna omedvetna behoven och den omedvetna längtan man har som grundar sig i drömmar och ideal. När man är förälskad uppfattar man inte allt hos den andre, man ser ofta bara de goda sidorna. Det är också vanligt att man tillskriver den andre goda egenskaper som personen kanske inte har

Om man har en viss insikt om vem man är och vad man vill, då kan man också begära mer av livet. Man nöjer sig inte med en halvljummen och halvspännande relation, som man kan göra då man ”använder” en partner för att få bekräftelse.
Ett annat slags dolt motiv är när man inte vågar bejaka känslor som faktiskt finns, innerst inne. Det gäller att ha tillräckligt med självkänsla, för att våga begära vad man vill ha. Antingen saknar man förmågan eller modet att se den andra människan bortom konvenans och förutfattade meningar. Den andre har ”fel” titel, ”fel” bakgrund, eller någon annan inbillad brist.
Eller så är man van vid att begära lite, och nöjer sig med någon som är ”mindre” än den man egentligen vill ha.

Om man är alltför osäker och oflexibel i sin personlighet, kommer man inte att klara av en nära kärleksrelation. I stället för att enbart driva sin egen linje, måste förmågan att nyfiket intressera sig för den andre finnas. Först då kan de älskande mötas och utvecklas tillsammans.
Jag liknar kärleksrelationen vid en gemensam resa. I en bra relation speglar man sig i varandra, tar intryck av varandra. Jämkar och samtalar. En oavbruten dialog förs. Det är personen man tycker om, inte pengarna, statusen eller utseendet.

"Om du bara vore annorlunda, skulle jag bli lycklig!"
Känns tankarna igen? Du har förklaringen till varför relationen inte fungerar. Med nästa partner uppstår väldigt ofta liknande problem. Vad är det då som händer när ett etablerat par hamnar i en allvarlig kris? Litet förenklat kan man säga att rörligheten i hur parterna relaterar till varandra har upphört. Sedan har "låsningen blivit viktigare än lösningen" som en parterapeut uttrycker det. Och då behövs krisen - tills de kommit ur sitt gemensamma skruvstäd. Det är sällan som äktenskapet måste lösas upp, utan grundbulten, de problem som ligger bakom vad parterna tror de bråkar om.

Det vanligaste stridsämnet? Fördelningen av hushållsarbetet. Många gånger grälar paren också om gamla episoder i stället för vad som pågår just nu: kampen om närhet och avstånd, om jag kontra vi, om kontroll och anpassning. När de fastnar är de ofta omedvetna om sina egna, stereotypa, roller i spelet. Man åstadkommer problemen tillsammans. Mycket handlar om ens egen problematik. Man måste ta ansvar för vad man själv håller på med annars kväver man varandra, Och man kan inte begära av den andre att vara mamma eller pappa och få samma villkorslösa kärlek Det tåget har gått! Då knäcker man dessutom man-kvinnadynamiken. Vi driver oss själva in i dessa spel av reparationsskäl, när mönstren upprepas kanske vi kan reparera de sårbarheter vi fått med oss från barndomen.

Och barndomen - den bär vi med oss genom hela relationen, inte bara i förälskelsefasens totala sammansmältning: du får min tid, min kropp, min själ Det är en gemensam lyckotid som parterapeuterna alltid ber parterna berätta om - för att de ska att hitta energi till att vända krisen. Men det är också i förälskelsen förväntningarna kan bli för höga. Som om man äntligen ska få tillgång till det man inte fick under uppväxten.

De flesta människor tror att kärlek är något som har uteslutande med objektet och inte med förmågan att göra. De tror i själva verket att det rentav bevisar intensiteten av deras kärlek att de inte älskar någon annan än den älskade.

Därför att man inte inser att kärleken är en aktivitet, en psykisk kraft, tror man att allt som behövs är att finna det rätta föremålet. Det är en attityd som kan liknas vid attityden hos en man som önskar' måla, men istället för att lära sig konsten påstår, att han först måste vänta på det rätta motivet, och att han skall måla riktigt vackert när han har funnit det.

(Erich Fromm i "Kärlekens konst")

Kärleken dör
Ofta gör vi misstaget att bygga ett imaginärt sandslott av kärleken. Vi investerar all vår energi, alla våra varma tankar, all vår livskraft i detta fantasifoster. Vi gör kärleken till ett behov, ett krav, en handelsvara. Och det skapar så mycket elände för oss. Sandslott kommer av naturen att spolas bort. Illusioner skapas av dig själv. Du lurar dig själv att tro på dem. Du blir kär i kärleken.

Om vi jämför med en annan fin känsla, glädjen, ser vi det klart. Ingen tror på fullaste allvar att glädjen hänger ihop med en viss person. Vi vet ju alla att glädjen börjar inne i oss själva, nedifrån magbotten. Den stiger upp i oss och kan inte hejdas. Sandslottet, illusionerna, är en följd av, inte en orsak till att vi älskar. Ingen utifrån kan skapa din kärlek. För kärleken är.

Vi vill fånga denna känsla, hålla fast den, vi ser omkring oss för att se vem som skapade den, och den person vi lägger ögonen på tillskrivs dessa känslor. Det är en form av prägling. Är vi nära dem, kanske samma känsla igen stiger upp ur vår kropp. Vi börjar längta efter den personen. Och får vi ingen "träff" på känslan genast blir vi besvikna. Törsten släcktes ej. Våra förväntningar fick sig en törn. Vi skruvar upp dem, längtar ännu mera, tills vi inte längre är närvarande i nuet. Vi blir beroende som av knark.

Vårt behov kommer sedan att stöta bort den andra personen. För hur skulle någon kunna fylla upp tomrummet inne i oss? Att axla ansvaret för att vara den som står för vår kärlek? Vi desillusioneras. Vi blir objekt som bara skall fylla den andre.

Svartsjuka är en annan känsla som inget har med kärlek att göra. Bara med behov och dålig självkänsla. Kärleken är en liten fågel som kommer för att glädja dig genom att sitta i din hand. Du kan inte stänga handen, då flyger den bort. Kommer den inte tillbaka var den aldrig din. Är handen öppen kommer den, alltid.

Om man är gift med en ängel, vad blir man då? En djävul, Om parterna bara korresponderar med var sin halva kommer ingen i paret att känna sig hel. Och det finns många sätt att fastna i sin respektive halva: En skäller, en tystnar. En anklagar, en kommer i försvar. En dominerar, en blir passiv. Mot den som är deprimerad skriker man och blir frustrerad. Det är ett rollspel.

Det kan också uppstå när man söker sig till något bekant hos partnern: En kvinna som haft en dominerande far känner sig trygg med en dominerande man. En man som haft en kritiserande mamma känner igen sig med en kritiserande hustru.
Det vi dras till i förälskelsen är det vi sedan irriterar oss på, för ganska snart stöter man på sitt problem från uppväxten: Att man inte kunde hävda sig mot dominansen eller kritiken. Och så skyller man på partnern.

Också följande exempel: Man låter den bli arg som har mest tillgång till sin vrede. Eller låter den bli ledsen som har lättast för sorg. På så sätt lyckas man spela ut sin egen - otillgängliga - ilska respektive sorg.
Det kan vara helande i början, men inte i längden. Man lär sig inte av varandra och växer inte tillsammans. Ingen får fatt i sin egen dolda sida.

Att man går med på saker fast man inte vill. Förmår man inte uttrycka sig rakt till varandra kan reaktionen bli passiv aggressivitet med nej till närhet och i värsta fall otrohet som ett verktyg för att komma ur ett destruktivt grepp. Det skapar ofta en mycket svår kris i relationen. Tänk om två parter kunde dela med sig om sina tvivel på vägen, vilken relation de skulle få! Men han vet också att rädslan ibland kan stå i vägen - så att den ena inte vågar höra om den andres tvekan. Då är det väl inte konstigt om man inte får ur sig sitt missnöje? - Men då bör man också titta på hur bägge gemensamt åstadkommit ett klimat där det är svårt att vända på de negativa stenarna.

Sluta låtsas att du inte vet vem du är. Ingen annan kan göra dig fullständig. Ingen annan kan ge dig din kärlek. Kärlek kan varken ges eller tas emot. Kärlek kan bara upplevas. Du kan dansa i glädje med någon genom livet, men ingen kan ge dig den. Dina behov har inget med den andre att göra. Dina behov är dina.

Kan man sluta se att det bara är den andres fel går det ofta snabbt att vända en kris.

Litteratur:
B. Bays, 2006: Freedom is. Liberating your boundless potential. Hodder & Stoughton Ltd, Edinburgh.

Agneta Lagercrantz, http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/sexrelationer/artikel_434207.svd Låst läge går att lösa. SvD 28 juni 2005.

Helen Fisher, 1994: Anatomy of Love: A Natural History of Mating, Marriage, and Why We Stray. Random House.